Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Speciel Mineralogi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I afseende på yttre olikheter skiljer man mellan följande slag:
Cannelkol, derba; mera sammanhängande, med flatmussligt och
skimrande till vaxglänsande brott; sammets-, beck- till gråsvarta.
Glanskol med mussligt brott; stark glans, skiffrig afsöndring, som visar
metallglans. Jern- till sammetsvarta. Skifferkol, med skiffrig afsöndring,
vaxglänsande brott. Grofkol, tjockskiffriga, med ojemnt brott och föga
glänsande. Sotkol, lösa, sönderfallande, affärgande med jordartadt brott,
men med glänsande streck.
I afseende på deras användning delar man dem uti:
Feta, fasta och hårda stenkol med brunsvart pulver. Gifver täta
metallglänsande kåks; Feta smideskol, ge ett brunt pulver och blåsig
kåks, samt äro fettglänsande och svarta. Feta stenkol med lång låga,
ge metallglänsande, blåsiga kåks och sammanbaka. Lemna mycket
lysgas. Torra stenkol med lång låga; gifva ej bladiga kåks och
sammansintra knappast.
174. Brunkol.
(Lignit. Bituminöst träd.)
Består af kol, väte, syre och qväfve. Kolhalten 55 à 75
procent. Är tydligen ett fossilt träd, hvars yttre former häntyda
på dess växtursprung.
Derb och tät, med träd- och jordartad textur. Brun till
becksvart, understundom fettglans. vaxglans eller matt. Mjuk,
ofta skör. Eg. v. = l,2-l,5. Innehåller mindre kol, men mera
syre och väte än stenkolen. Tändes derföre temligen lätt och
brinner med rykande låga och oangenäm lukt. Färgar kalilut i
kokning mörkbrun.
Man särskiljer mussliga, svarta (gagat), trädartade
(bastkol) och tunnskiffriga brunkol (med jordartadt brott,
papperskol, mosskol) o. s. v.
Förekommer i mäktiga lager inom tertiärformationen. Forna
dagars insjöar och djupa hafsbugter voro de samlingsplatser, der
strömmar och vattendrag afsatte materialet för brunkolsbildningen.
Finnes i norra Tyskland, Schlesien, Böhmen o. a. ställen på
kontinenten samt äfven funnet i södra Skåne. Användes till bränsle samt
äfven för framställning af paraffin; de jordformiga brunkolen till brun
färg (kölnisk umbra); de fasta kompakta (gagat) till prydnader och
smycken.
Hit hörer äfven torf, som är en af vax- och hartzartade
bituminösa ämnen genomträngd, mer eller mindre kompakt massa,
bestående af sammanpressade, i förkolning inbegripna delar af
kärr- och vattenväxter, merendels hvitmossa. Af brun, gulbrun
till becksvart färg. Kolhalt i torrt tillstånd från 50-58 procent,
resten flygtiga ämnen och aska (3-16 proc.). Bildas i alla
fördjupningar, som hafva en botten, som ej genomsläpper vattnet,
himilket till följe deraf blir stagnerande. Finnes på många
trakter såväl i in- som utlandet.
C. Petroleumgruppen.
175. Petroleum = CnH2n + 2.
(Bergolja, Naphta.)
Den nativa bergoljan är en blandning af homologa kolväten
af sumpgasens (CH4) serie, d. v. s. alla äro bildade efter formeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
