Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Speciel Mineralogi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
187
CnH2n + 2. De mindre kolhaltiga kolvätena äro tunnflytande,
färglösa, genomskinliga och lätt flyktiga; ju flere kolatomer som
kolvätet innehåller desto mera blir det tjockflytande, mörkfärgadt
och ogenomskinligt. Eg. v. = 0,6-0,9. Har mer eller mindre
stark aromatisk lukt. Är lätt antändligt, olösligt i vatten. Lö-
ses obetydligt i alkohol men lätt i eter och flyktiga oljor. Man
skiljer mellan: naphta, vattenklar och tunnflytande; bergolja, gul
och fullt flytande; samt bergtjära, gulbrun till svartbrun och seg-
flytande.
Bergoljan vinnes i största mängd i Pennsylvanien, New-York och
Canada i N. Amerika. Rika tillgångar finnas äfven vid Baku och an-
dra trakter kring Kaspiska hafvet, Birma. Kina, Galicien. I mindre
mängd träffas den på flera ställen i Braunschweig, Hannover, Elsass och
Bayern, samt Osmundberget i Dalarne.
Användning. Den råa bergoljan underkastas rening och fraktionerad
destillation, hvarvid erhålles följande produkter: petroleumeter, eg. v. 0,65,
kokpukt 40° -80°, färglös, eterartadt luktande vätska, som användes i me-
dicinen; petroleumsprit (benzin) eg. v. 0,7, kokar vid 80°-120°, användes
såsom lösningsmedel för hartser och kautschuk; petroleumeter och petro-
leumsprit benämnas tillsammans gasolja, som användes till belysning;
fotogen färglös eller gulaktig vätska af 0,8 eg. v., som kokar vid 150°
men afger brännbar gas vid 4O0~5O0; solarolja, gulaktig, tjockflytande,
eg. v. 0,85; paraffinolja, tjockflytande, eg. v. -0,92, användes till ma-
skinsmörja; paraffin, vid vanlig temperatur en fast, hvit vaxlik massa,
som smälter vid omkring 50° och kokar vid 300°; användes till ljus
m. m. Efter slutad destillation återstår en svart suassa, som är asfalt
eller om destillationen drifvits längre, kol.
176. Asfalt.
(Bergbeck.)
Svart eller svartbrunt, ogenomskinligt, har stundom bitumi-
nös lukt. Brott skåligt, fettglans. Vid vanlig temperatur sprödt,
vid högre värmegrad mjukt och segt, smälter vid omkring l00~.
IRen asfalt har eg. v. = 1. Det vid svenska grufvor förekommande
bergbecket har en eg. v. = l,04-1,08; H. = 2-3, streck mörk-
brunt, brunt till gult, och består af väte 7-10 %, kol 80-87%,
syre 4-12 %, samt obetydligt svafvel och spår af qväfve.
Asfalt brinner med rökande, starkt sotande låga, är olösligt i
vatten och alkalilösning, delvis löslig i eter och alkohol, full-
ständigt i terpentinolja, fotogen och benzin.
Förekommer mest i yngre formationer i sprickor och håligheter
samt i drushål i äldre bergarter. Stundom inpregnerande porösa berg-
arters hela massor. På ön Trinidad i den s. k. asfaltsjön, som med 1/4
mils omkrets till stor del är fylld af asfalt, Cuba, Barbados och andra
Westindiens öar; trakten af Döda hafvet; på flera ställen i Frankrike,
Schweitz, Hannover och England. 1 Sverige har bergbeck träffats vid
följande grufvor: Norberg, Bispberg, Gräsberg, Grängesberg, Dannemora
Åmmeberg, Utö, Långban, Pajsberg m. fl. Arendal i Norge. I Nulla-
berget i Wermland är ett flera famnar mägtigt gneislager impregneradt
med bitumenhaltiga ämnen Man antager att asfalt och bergbeck upp-
kommit genom bergolja, som i beröring med luften dels oxiderats, dels
något afdunstat och derigenom antagit en fastare konsistens.
Användning. Asfalt har stor teknisk användning, såsom asfaltkitt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
