Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synnerhet, for hvilkas närmare kännedom Kyiko-
herden sjelf yttrade ett upplyst nit, förflöt större
delen af dagen, och den allt lägre sjunkande so-
len manade vandringsmännen till uppbrott, för att
innan natten kunna komma till Ilunneby. Vi togo
afsked, spände renslarria på ryggen och tågade
af. Knappt hade vi förlorat Kyrkan och den
trefliga Prestgården ur sigte, förrän vi möttes af
ett stort, svart moln och en susande storm. Re-
dan föllo de första, stora dropparna, vanliga fö-
rebuden till ett häftigt, men snart öfvergående regn.
Rå hörde jag en röst ropa bakom oss : jag
stannar och ser den unga flickan komma löpande
med full fart för att upphinna oss. Hon anlän-
der, med varma, glödande kinder och fladdrande
lockar, som under loppet lossnat ur sitt fängsel,
och förkunnar oss andtruten och flämtande, att
hennes Herrskap utsändt henne för att bedja oss
vända om och tillbringa natten i Prestgården, och
så undgå det annalkande ovädret. Hon pekade
på molnet för att visa huru svart det var, och
då nu äfven åskan hördes mullra pa afstand, till-
togo hennes ifver och vältalighet. Jag invände,
att vår tid icke tillät oss att dröja, att molnet
■ p/j var så farligt som det sag ut, och att under
vägen lätt kunde finnas ett löfrikt träd eller en
hvdda till skydd för regnet; men bad henne der-
jeinte framföra till sitt herrskap vår tacksamma
helsning. Då stod hon några ögonblick alldeles
tyst och stilla; men stora, ensamma tårar rullade
ur hennes ögon ned pa kinderna, till dess hon
slutligen utbrast i häftig gråt och sade ^snyftande ,
i det hon aftorkade tårarna med det langa haretj
J?Med det svaret vill jag inte och kan inte ga
tillbaka. Herrskapet skall tro, att jag inte fram-,
fört deras ärende. Kom med mig: det är ju bara
ett litet stycke — ( nu fattade hon mig i armen
ocb drog mig sakta ). Det blir ett grufligt regn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
