Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15D
såg på mig med en blick, som uttryckte förvå-
ning och medlidande, och hopknäppte sina hän-
der; ”Till Rom? — Ach! Du Evige Gud!
Hvilken lång, lång väg!” Jag vet icke, om
hon kanske ansåg mig som bunden af något he-
ligt löfte eller af Kyrkans dom, att för mina syn-
ders förlåtelse göra en pilgrimsfärd till den Heli-
ge Padrens fot; men det vet jag, att hennes ord
gjorde på mig ett obehagligt intryck, och det
förekom mig i denna stund, som skulle vägen till
Rom vara dubbelt längre från Schwetzingen el-
ler Heidelberg, än från Stockholm.
Få timmar voro, efter vår återkomst till Hei-
delberg, tillräckliga att göra mig resfärdig. Emot
aftonen gick jag omkring i staden för att dels
fästa ett och annat föremål bättre i minnet, dels
upptäcka något nytt, som förut undfallit mig
och som kunde sysselsätta mina kringsväfvande
tankar. Det tommaste och ängsligaste tillstånd,
hvari en resande varelse kan befinna sig, är att
vara resfärdig och icke få resa. Han har sjelf
beröfvat sig alla sina tillflykter : saker och böcker
äro inpackade: rummet är tomt och otrefligt. Har
han bott pa ett värdshus, och räkningen är be-
tald, sa springer Kellner eller uppasserskan eller
värden sjelf ut och in, liksom för att se, om man
ännu icke packat sig bort, och man fruktar i hvar-
je ögonblick att få en efterträdare i den boning,
som man ännu icke lemnat. Vänner och bekanta
s^fva omkring, utan att heller kunna taga sig
nagot till, förrän den affällige brodern riktigt
och väl farit sina färde, och ehuru kär han må
vara dem, och ehuru pinsam skiljsmässan, kunna
de dock ej annat än i sitt hjerta Önska, liksom
han, att uppbrottet måtte ske med det snaraste.
Ty allt, hvad de nu tillsammans tänka och tala,
blir endast ett förnyadt afsked. Går han ut, för
att förjaga tiden och sin oro, så påminner hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
