Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
på vandringen öfver Wengern-Alp. De ärriade
sig till Handeck , och ville ännu på aftonen åter-
vända till Meyringen, der vi således för tredje
och sista gången sknlle träffas. Jag önskade dem
en lycklig gång; men bad dem tillika taga ut ste-
gen och se sig väl före; ty vägen var vådlig i
mörkret och solen stod icke mycket högt öfver
Alpspetsarna.
Återkommen till Landhuset i Meyringen på
mitt treliiga rum, uppgjorde jag min räkning
med Christian Maser, hvars tjenst jag nu mera
icke behöfde. Han öfverlemnade till mitt behag,
hvad jag för hela tiden ville honom bestå, och
då han visade sig särdeles nöjd med det af mig
bestämda arfvodet, erhöll han en oväntad dricks-
penning på köpet, livilken försatte honom i en
sådan rörelse af tacksamhet, att han ville kyssa
mina händer, och bedyrade att han ville följa en
så mild Herre genom hela Schweitz : och derpä
skiljdes vi som de bästa vänner. Då Christian
lemnat mig, satte jag mig ned för att fortsätta
granskningen och afskriften af mina gamla Hasli-
handlingar, men afbröts snart genom ett plötsligt
inbrytande mörker, åtföljdt af en susande storm,
ett brusande regn och ett häftigt åskdunder. Jag
måste tända ljus, som likväl öfverglänstes af de
täta, flammande blixtarna. Under detta naturens
uppror tänkte jag ofta på Vandringsmännen vid
Handeck, och anade ej annat, än att de tagit
hus vid Guttannen eller på något annat ställe.
Men sent på aftonen, då ännu ovädret rasade
med ökad kraft, och medan jag öfverlade, om
jag skulle gå till sängs eller ej, hör jag ett rop
på gården, och ännu ett. Jag skyndar ned. Kauff-
man möter jag vid porten. Han är genoinblöt,
blek och ser förstörd ut. På min fråga, hvar
de öfrige befunno sig, svarar han: ”Det vete Gud.
Det är ett underverk att jag är här.” Mefa då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
