Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21g
anlände äfven IViebel i ett ännu bedröfligare till-
stånd , darrande af ansträngningar, hetta och köld
och störtade emot värden, hvilken stod med lyk-
tan i handen, liksom en råt uggla rusar emot ett
plötsligt eldsken. Med lyktor, uppfästade på våra
aJpstafvar, begåfvo vi oss ut i den kolsvarta nat-
ten och under hällande regn, vi ropade och skre-
ko, och höllo de klent lysande lyktorna i höjden ;
men intet svar nådde våra öron, utom den vilda
och uppsvällda Aares’ brusning, och intet sägo
vi utom fjellarnas väggar vid ljungeldens flyktiga
ljus. Det dröjde doek ej länge, innan tre af de
saknade bröderna, en efter annan , besvarade våra
rop och stapplade oss till möte. Dessa ledsagade
jag hem och fann till min glädje, atttvenne an-
dra voro före oss i hamnen. Och da slutligen,
efter en tyst, orolig väntan, sedan Kauffman ocht
Wiebel återkommit med den åttonde, vi alla be-
funno oss i en förtrolig krets och saknade ingen ,
tändes i gästsalen en sprakande brasa, och vid
dess glada värme, understödd af den muntrande
drufvans, lyckönskade sig de förvillade, men åter-
funna vandrarne inbördes, sedan de, så godt sig
göra lät, utbytt sina drypande kläder emot torra»
och förtäljde för mig den hemska nattens äfventyr.
Pa återvägen från Handeck hade de blifvit
af ovädret öfverfallna. Men så länge det endast
gällde att blifva våta, tänkte de icke på att söka
nagot skydd. Ännu höllo de sig tillsammans och
vandrade med raska steg, till dess de redan lem-
nat Guttannen bakom sig, och aftonens skymning,
förstärkt af de tjocka molnen och dimmorna, drog
en florshufva för deras ögon. Vägen blef slipp-
rig, stenarna hala: brusande regnbäckar kommo
fran bergen och öfversvämmade gångstigen. Nu
gick hvar och en så fort han förmådde : somliga
^oro längt lörut: andra, som redan voro trötta
eller ville vara försigtigare, blefvo efter. Mörkret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
