Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2«3
mörka Nordiska vinterqvällar, då sinnet, afskildt
från den yttre verlden, så gerna öppnar sig för
det hemlighetsfulla och underbara, hörde jag den
enkla berättelsen, som inom ätten gått i arf, af
en den Resandes efterkommande, som nu sjelf
hvilar i sina fäders graf, men hvars minne, så
länge jag lefver, skall vara mig vördnadsvärdt
och heligt. Måtte äfventyret, här omklädt med
diktens skrud, ej hafva förlorat alltför mycket af
sin enkla skönhet!
Röst en i Alperna.
En Nordisk Riddersman,
En Svensk, och ung, om sagan sanning säger,
På Alpens höjd en midnatt sig befann,
Förr’n solen vaknat på sitt purpurläger.
Från Simplons Hospital,
Der fromma Munkar vandrar’n herbergera,
Han red så sakta nedåt Gondos dal,
Och bakom red hans Ciceron ; ej flera.
Ej någon själ han mött.
Blott stormen talar här och floder sjunga,
Och molnen gå. Allt lefvande är dödt,
Och blott det döda lefver och har tunga.
I trotsigt majestät
Snösfinxer uppå bergen throner hafva.
De lyssna efter vandrar’ns tysta fjät:
De störta ned och vandraren begrafva.
Den Örn ej fanns ännu,
Som med sin vinge verlden öfvergkyggde,
Med Jofurs blixt slog Alperna i tu,
Och väg för menskan ofvau molnen byggde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
