- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Första delen /
271

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

271
långt till aftonen. Regnet tilltog och fortsattes
hela dagen med korta uppehåll. Mellan skurarna
trädde jag ut på altanen och blickade öfver sjön
emot Isola superiore, bakom hvilken höjde sig
Borromeiska palatset på Isola bella och kanterna
af dess tio terrasser. I de ljusare stunderna syn-
tes äfven Arolo på östra stranden, men Palan-
zas udde var skymd.
Senare på aftonen uppkom ett häftigt åsk-
väder med storm, och ett tjockt mörker omhöljde
nejden. Blixt på blixt flammade Öfver himlen,
dundret återskallade i bergen och blandade sig
med vågornas brusning. Det var ett oförlikne-
ligt skådespel att gå fram och tillbaka på stran-
den och se utåt sjön. Den mörkaste natt och den
ljusaste dag omvexlade med hvarje sekund. Vid
kusten stod en grupp af folk, sysselsatta att föra
i land en båt, som varit nära att förolyckas. De
förde lyktor och bloss, ropade och sorlade. Emel-
lanåt var så mörkt, att jag ej såg min hand;
men då ljungelden flammade till, framglänste,
omgifven af en rosenröd gloria , Isola bella med
sitt hvita palats så tydligt och klart, att jag kun-
de räkna fönsterna, och de fraggiga vågornas
spetsar glänste som guld och silfver. Mig tyck-
tes, att jag såg Askans Gud, Jupiter tonans,
sitta på sin thron af moln. Han andades hårdt
och hvarje andedrag var eld, var ljungeld, som
genombröt det svarta mörkret och framställde i
en skön, men dyster glans den stormande sjön,
med bergspetsarna, kyrktornen och de hvita hu-
sen på stränderna. Jag var uppe öfver midnatt.
Då rasade åskan och stormen ännu.
Men efter den upproriska natten med sitt
egyptiska mörker, sitt dunder och sina floder af
regn följde dock en ljus, förklarad morgon. Då
jag trädde ut på altanen, hade jag öfver mig en
blå himmel. Lago Maggiore stod lugn, och i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/1/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free