Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2T0
dermed nöja och stego i vagnen. Vi hade ej hel-
ler, under den återstående delen af resan, något
skäl att ångra vårt byte.
Fruktlöst var, i ett sådant väder, att tänka
på någon stor utsigt. Alla aflägsnare föremål voro
inbäddade i moln och dimmor. Den närmast om-
gifvande naturen njöt man dock, så godt man
kunde, genom vagnsfönsterna. De vackra byarna
på sina kullar, mulbärslunderna, de mogna, blåa
vindrufsklasarna på sina stenglar, hvilka slingrade
sig i festoner emellan trädens frukthÖljda grenar,
de oräkneliga vattenfallen, som kastade sig utför
bergen, täflande i skyndsamhet och skönhet —
allt detta betraktades. Fälten stodo på flera stäl-
len under vatten. Många träd buro redan gulnade
löf, medan andra stodo i den friskaste grönska.
Förbi byn Tappia, med Toccia-floden till
venster, foro vi, på den alldeles raka vägen, till
Villa, som har ett paradisiskt läge. Vi passe-
rade en bro öfver Antrona, som ej långt derifrån
infaller i Toccia, och foro sedan snörrätt fram
till Palanzeno, der den senare floden böjer sig
åt öster. Vid Masone är en bro slagen öfver
Toccia, och ifrån Vogogha till Migiandone går
vägen i rak östlig rigtning. Mellan dessa byar
höllo vi ett ögonblick stilla, för att betrakta ett
präktigt vattenfall. Rikt och yppigt dansade Na-
jaderna utför klippan i sin snöhvita skrud, och
deras sorl uppfyllde hela den tysta, sköna nejden.
Genom Ornavasco kommo vi söder ut till staden
Gravellona, och derifrån, då vi öfverfarit den
från Orta-sjön rinnande floden Strona, till Fe-
riolo, der den resande först kastar en blick på
JLago Maggiore. Isola Madré låg på dess spe-
gelyta som en blomsterkorg.
I JBaveno, vid stranden af Italiens vackraste
insjö, togo vi in på Posthuset, och beslöto att
icke resa vidare den dagen, ehuru det ännu var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
