Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14S
gifrif ej mer om Tin, min penr.a!
Tyst med maten nu, min saug!
Ty den mätte tål ej känna
Lukten af en rätt en gång.
Den, hvars inre hungren friiter,
Som är goda kockars vän,
Hellre mat på bordet äter,
Àn i vers han läser den.
Skaran nu ej längre töfvar;
Sångmö! upp i vagnen spring!
Och om sömnen dig bedöfvar,
Sof, du! det gör ingen ting»
Sömnen är en kostlig gåfva:
Den, som reser, sofva börs
Och när alla andra sofva,
Sången äfven blunda tör»
Den, som sofver, när han reser,
Har bad’ hvila och motion.
Trygg, som en Caraaldoleser,
Sköter han sin digestion.
Den, som hvilar på sitt öra,
Lycklig är som Sagans prins.
Intet se och intet höra,
Är det lugnaste, som fins.
Det är öfvermåttan bråkigt
ått studera folk och djur.
Ingen ting är mera tråkigt,
Ån ett stycke skön natur.
Bast är färdas som en bytta,
Utan griller, lugn och kall;
Den har alltid rest med nytta,
Som har kommit dit han skalL
Ke’n vid Tor dî mezza via
iäquipaget hiller still»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
