Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En natt och ett haf nu allena det var,
Som skiljde min blick från hvad dyrast jag haf.
Jag satt uppå däck i den stormiga natten,
En gungande flarn mellan himmel och vatten.
Jag såg med en innerlig lust,
Hur stormen mig vrok emot fädernas kust.
När sol gick ur böljan, på stranden jag stod,
Då tändes af heliga känslor mitt blod.
Ren hösten tog kronan af sominarn i Norden;
Dock var det mig varmt på den älskade jorden.
Der kärleken blommande står,
Den gulnande hösten blir äfven en vår.
Ej Romerska tempel och lagrar jag såg:
En hydda så stilla på näset der låg.
Dock smälte mitt lijerta — jag vet icke huru —
De tysta, högtidliga skogar af furu,
Mot himmelen lyftande sig,
Som Göthiska tempel omfamnade mig.
Och floden, som klar mellan alarna sprang,
Och Svearnas språk med sin manliga klang,
De mossiga klippor, så djerfva och branta,
Jag hälsade alla som gamla bekanta:
Och Fädernas heliga namn
Jag läste som stjernor i himmelens famn.
// Del. E e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
