Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
Bet vördade, älskade fann jag igen:
Min moder, min syster och mer än en vän.
Två vänner har griffen ren slutit i famnen:
De slumra så roligt; men minnet och namnen,
Dem gömma vi, Svea! ännu:
Jag minnes dem båda; det ena mins du.
På marken har vissnat mang tusende ros
Och luftslott i mängd gått med vinden sin kos.
Af alla de blommor, min sångmö mig födde,
Och kring sig med sorglös förvägenhet strödde,
Har mången förlorat sitt doft:
Förglömts och förvissuat och sjunkit till stoft.
En ros jag dock vet, så förklarad och ren,
Omstrålad af morgonens fagraste sken.
Beslöjad hon stod, när jag for, i sin knoppning,
Men nu är hon blomma och heter Förhoppning.
Vid Tibern stå blommor också;
Nu ser jag, att Minnet var skönast anda.
Skönlockigt är Minnet, med rodnande kind,
Det värmer, som Söderns balsamiska vind.
Dess språk som en röst nr Elysium klingar:
Det lyfter och lyfts på osynliga vingar.
Det byter en verld med ett ord:
Det bygger en hydda af palmer i Nord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
