Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ollas-Mor. Av Jones Erik Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på kondisen och mumsar bakelser och röker cigarretter mellan
kloliknande ilskröda naglar — nej, sådant skulle Ollas-Mor ha
ryst åt, om hon sett det. Hon höll sig hemmavid och skötte sitt
kall och var tacksam och glad och lycklig därvid, även om hon
blev trött mot sena kvällen, men så blev också vilan desto
ljuvligare, när dagsverket var fullbordat.
Sött sover den som fruktar Gud
och vandrar efter Herrans bud -—
Arbetsmyra n—k onstnärinnan.
Det var en sak, som gjorde att Ollas-Mor mer än eljest blev
tyngd av dagens mångahanda. Och det var att hon i unga år
— hon var bara 18 — förenade sina öden med en snart blivande
riksdagsman, Ollas Anders Eriksson, som tillfölje detta sitt kall
var mycket bortavid och helt naturligt nödgades överlåta en
alltför tyngande del av gårdens skötsel åt sin beredvilliga maka.
Märk väl, det blev hela 41 riksdagar, som Far i huset beklädde
detta ämbete och Mor alltså långa tider av året fick stå för
rust-hållet vid hemmet med små barn i stugan, kritter i lagårn och
allt. Våra riksdagsmäns hemmafruar kunde ha anledning att
liksom min hustru någon gång — med en plirande glimt i
ögonvrån — brukat utbrista till någon ung vederlike: »Det säger jag
dej, vem du tar, men gift dej inte med en riksdagsman!» Helt
enkelt därför, mente hon, att man så lite får rå om en sådan.
Men Ollas-Mor gnällde inte för det. Hon skötte hus och hem
som en hel karl, hon fostrade upp sina små, tills de snart nog
kunde hjälpa till, och Far fick hon i alla fall på den tiden ändå
ha hemma på gården sju månader av året, och det var vackert
så. Det är inte precis lika nu för tiden.
Och Mor hade den oskattbara gåvan att under allt med sitt
eget jag kunna införliva de välsignade följeslagarna
Arbets-g 1 ä d j e och Levnadskonst. Jag ser henne, där hon sitter
vid den flammande brasan i öppna spisen om vinterkvällarna
med ullkardorna i sina händer, där hon kardar och kardar, så
mjukt och behändigt och lägger de fina rullarna undan för undan
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
