Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ollas-Mor. Av Jones Erik Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som luftiga, vita moln på hög vid spiselkanten: hon ler, allt
medan svetten glänser från pannan och svettdropparna glittrar
som pärlor i brasskenet — var det inte likt en gudomlig
uppenbarelse, som satt där i återskenet från en högre värld? Eller när
hon satt vid spinnrocken och spann, när foten trampade så
följsamt och nätt och fingrarna spelade så innerligt roligt och
finurligt, allt medan de fina, mjuka kardarna trollades in i rullen som
den finaste tråd och hela speleverket sjöng, nynnade och sjöng
som en hymn till arbetets glädje och livslyckans ljuvliga ära?
Jag glömmer det aldrig, så liten jag var, hur överjordiskt vacker
Mor var i de ögonblicken!
Hon som log med blommorna.
Men hur upptagen Mor var med de jordiska bestyren, var det
förunderligt, hur hon kunde hinna till även med andra ting,
sådant som låg litet mera på sidan om livets egentliga nödtorft, men
ändå hjälpte till att skapa glädje och trivsel runt om,
anknytningen till Guds fria natur och allt skönt som sprang fram ur
dess goda sköte. Framförallt var det blommorna, som blev
hennes skötebarn, blommor av alla de slag, vackra, härliga blommor,
fulla fönstren med krukväxter vintertid och på sommaren
massor med blommor i trädgården och kring alla knutar — si, det
var hennes stora ögonfröjd, en rikedom som livade upp henne
och inte bara henne utan hela familjen, som likaledes smittades
av hennes blomsterglädje och kände det precis lika som hon.
Det var föralldel många vanliga enkla blommor, men även
sällsyntare växter, framförallt orchidéer, plockade ute från ängarna
och markerna, sökte hon plantera med mer eller mindre
framgång inpå knutarna för att få njuta av deras skönhet och behag.
Åh, vi barn glömmer väl aldrig, när vi på den tidiga vårkanten
fick följa med Mor ut till Brödlösan eller Sötbrändan för att
plocka de första »tjältupporna» (mosipporna), där de bröt fram
med sina stora, blonda kalkar som några himmelens under,
nedfallna vid sidan av de smältande snödrivorna — vilken högtid
att få vara med Mor därom! Och så få ta med sig hem ett
försvarligt knippe av de rara blomstren och sätta dem naturligt och
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
