Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löjtnantsfrun som blev prostinna. Av Natanael Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inväxande i livet med ett intresse och en kärlek, som alltid fann
uttryck som barn kunde uppskatta.
Vid jultiden 1914 insjuknade mor i lunginflammation.
Sjukdomen tog en allvarlig vändning. Vår läkare uppgav allt hopp
om tillfrisknande. Alla syskonen var samlade kring vad vi trodde
vara mors dödsbädd. Det blev ett avsked, i vilket evigheten
förnams nära. Mor låg medvetslös, och vi väntade slutet. Men det
dröjde. Vi började undra: ska livet ändå segra? Så skedde. Mor
koin tillbaka. Själv berättade hon efteråt, att det hade känts, som
om hon hade färdats i en båt över ett stort vatten. »Men så
kände jag hur båten vände.» Det var dock inte lätt att vända tillbaka:
»Jag skall dö en gång till.»
Sin fulla kraft fick ju mor inte tillbaka; men det blev i alla fall
två på det hela taget goda år, utan större vedermöda.
I mors utseende skedde en förändring, som på sitt sätt
vittnade om den livskraft, som bodde inom henne. Hennes hår, som i
barndomen varit starkt lockigt men sedan blivit slätt, var ännu
vid åttio år utan något vitt strå. Nu föll det av under sjukdomen,
men småningom växte nytt hår — lock vid lock, men grått.
I februari 1917 återkom sjukdomen. Och denna gång utförde
den sitt verk snabbare. Egendomligt nog kom bilden av båten
tillbaka; någon gång mot slutet sade mor: »Hjälp mig upp i
båten!» Någon av de allra sista dagarna: »Tror du jag får gå hem
i dag?» och: »Jag släpper inte Gud, jag släpper inte Gud.»
Den 1 mars gick mor över gränsen till den värld, i vilken
hennes ande länge levat. Stoftet fördes till Skärstad för att
gravsättas sida vid sida med fars kista. Trots det vinterväder som rådde
och trots att det var en vanlig arbetsdag, mötte församlingsbor i
stor mängd, så att den rymliga kyrkan fylldes.
Den bok, i vilken denna minnesteckning ingår, skall handla om
mor. Men mors bild skulle inte framträda tillräckligt tydligt, om
inte far vore med. Jag tackar Gud för dem båda. Jag tackar
Gud, att jag fått växa upp i ett prästhem, präglat av ett
fromhets-liv, lika djupt och äkta som det var öppet för allt rikt och
vackert i livet, fritt från trånghet och dömande. Att hemmet var
sådant, berodde i lika mån, fast på olika sätt, av dem båda, mor
och far.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
