Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löjtnantsfrun som blev prostinna. Av Natanael Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerhet när det var nöd och sorg, sökte man hans hjälp, och han
gav den med öm förståelse för människornas svårigheter.
Pietismens fromhetstyp är livskraftig. Väckelsetidens
erfarenheter satte helt visst sin prägel på mors kristendom hela livet
igenom. Dock var hon mottaglig för såväl nya intryck som nya
insikter. Länge vållade henne den historiska bibelsynen bekymmer,
och en tid hade hon mycken oro för min teologiska ståndpunkt.
Att den efter hand gav vika för medvetandet om gemenskap i det
väsentliga, berodde i icke ringa mån på att mor under de år då
hon efter fars död bodde på Djursholm kom i nära beröring med
ett par människor, som hjälpte henne att förstå, att denna
bibelsyn icke är förnekelsens. Något av de sista åren sade hon till
mig: »Nu har jag verkligen kommit till att jag inte tror, att
vartenda ord i Gamla Testamentet är Guds ord.»
Om jag eljest skulle tala om en utveckling i mors liv, skulle jag
vilja säga, att hennes förmåga att älska och förstå människor,
vilken alltid varit stor, syntes växa med åren och göra det till ett
behov för henne att bära omsorg om allt flera.
I 27 år var far kyrkoherde i Skärstad, en stor del av denna tid
som kontraktsprost i Vista kontrakt. När en präst med ordinarie
tjänst dör, betyder det en mycket stor förändring i prästfamiljens
liv. Om prästen innehaft sin tjänst länge, har familjen, och i
synnerhet de barn som vuxit upp på platsen, kommit att betrakta
prästgården nästan som sin egen. När far dog, vid jultiden 1901,
fick mor bo kvar ännu IV2 år, men sedan gällde det att söka ett
nytt hem. Först blev det en våning i Stockholm; men som den
genuina lantbo och friluftsmänniska mor var kunde det inte gå
länge. Så fick vi ett nytt hem åt henne på Djursholm, helt nära
Ekeliden, där jag då bodde.
Det blev för mor en rik och lycklig tid. I åtskilliga år hade hon
inackorderingar och fick fullfölja traditionerna från Skärstad:
skapa hem för människor, som av en eller annan anledning var i
behov därav. Än var det skolungdom, än äldre personer. Det är
inte många som i sjuttioårsåldern är levande nog att knyta nya,
starka vänskapsband. Mor kunde det. För mina egna söner
betydde det oerhört mycket att ha farmors hem så nära. Där var
de nästan lika hemma som på Ekeliden. Och farmor följde deras
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
