Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Prinsessan i parken.» Av Gerda Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"PRINSESSAN I PARKEN"
av
Gerda Billing
En dag var min mor, då en liten flicka, och hälsade på sin
mormor, brukspatronessan Bedoire, som bodde övre
Slottsgatan 4 i Uppsala. Det blev oväder under besöket, och den icke
stenlagda gatan såg bedrövlig ut, när hon skulle traska hem
igen. »Jag tackar min Gud, att jag kan gå på tårna», yttrade då
den lilla Anna Ångström. Och detta uttryck, tycker jag, är mer
än en barnslig lustighet. Det var betecknande för henne livet
igenom, denna motvilja mot all slags smuts.
När jag tänker på min mors uppväxtår, ser jag för mig en
gruppbild, där hon sitter omgiven av en skara unga flickor.
Sidenkjolarna med sina veck äro som vida klockor, håret är
benat och ligger slätt i flätor eller chinjong. Men det är något
obeskrivligt graciöst och blomlikt över det hela. Jag äger också
en ask med små hopvikta papper med namn på. Inuti varje
papper ligger en liten lock, ombunden med silke. Det är minnen
av alla dessa, som nu längesen äro borta. Min mor var som ung
flicka säkert glad med sina vänner, road av att dansa och att
deltaga i »sällskapsspektaklen», som arrangerades på slottet i
Uppsala. Men hon var också ganska stilla, förtegen och
inåtvänd. Hos henne fanns ingenting av överdrift varken i tal eller
gester. Hon kallades av studenterna för »Prinsessan i parken».
Hennes far, Anders Jonas Ångström, professor i fysik, hade
nämligen boställsvåning i Kemikum, som ligger i »Engelska
parken».
Barndomshemmet, där hon växte upp med sin flera år yngre
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
