Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Prinsessan i parken.» Av Gerda Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bror Knut — ett par bröder dogo tidigt —, stod alltid för henne
i ljusskimmer. Särskilt på sin sena ålderdom blevo
minnesbilderna strålande, och fadern var den, som hennes tankar in i det
sista sysslade med. Samma år som hennes far dog, 1874, gifte
sig Anna Ångström, då tjugosju år gammal, med den sex år
äldre Gustaf Lundquist, som senare blev professor i
mekanik vid Uppsala universitet.
Egentligen äro minnena av mamma från mina tidiga
barndomsår mycket vaga. Hon var nog då ganska klen. Fem flickor
föddes tätt efter varandra. Hushållet var säkert betungande med
dessa småbarn, ammor och jungfrur. Jag kan förstå, att hon
under denna tid ibland var rätt missmodig och melankolisk. Alla
barnsjukdomar med ty åtföljande nattvak och oro gav henne
också en svår och ofta påkommande huvudvärk. Jag kan se
henne för mig med en liten brun silkesduk, knuten om huvudet.
Ett av hennes barn, en liten oförglömmelig sexårig flicka, Agnes,
dog också.
Tydligast från den tiden minns jag henne, då vi barn kommit
i luven på varandra. En gång sade hon: »Finns det några andra
barn, som kivas som ni, har ni hört pappa och mamma gräla?»
Omätlig förvåning. Det fattades bara. Inte heller kan jag
påminna mig, att det någonsin förekom någon misshällighet
mellan föräldrarna. I allmänhet var det nog mest pappa, som
bestämde. Han var glad, aktiv och mycket praktisk. Han visste
råd för allt. Men min mor var säkert inte opraktisk. Jag tänker
t. ex. på hennes förmåga och kloka omtanke vid de stora
flyttningarna ut till skärgården varje sommar. I min barndom måste
man ju själv ta med sig allt som behövdes på »sommarnöjet».
Mamma packade nästan allting själv utom de väldiga
sängkläds-säckarna, vars konstrika repomslag pappa var mästare till. Ett
prov på stor organisationsförmåga tycker jag också det var, då
mamma kunde ordna med två stora bröllop med blott en månads
mellanrum. Det var när mina yngsta systrar, Andrea och Ingrid,
gifte sig.
Om vår mor inte saknade förståelse för praktiska ting — jag
tänker då också på hennes »faiblesse» för ett vackert, gediget
och välsytt linneförråd, vilket var tradition i hennes släkt och
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
