Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Prinsessan i parken.» Av Gerda Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hon hade en prydlig och vacker stil. Hon brevväxlade med
vänner sen åratal tillbaka. Hennes korrespondens blev inte bara
förbindelse mellan henne själv och oss utan även mellan oss
inbördes. Ofta besökte hon också våra hem och mottogs med
glädje av alla, t. o. m. av husets hundar, som hon alltid hade
något gott med sig åt. En utomstående skulle kanske då ha
funnit henne rätt så passiv, hon gav inga råd, blandade sig inte
beställsamt i vad som företogs, lade sig ej i barnens uppfostran
o. s. v. Men vi visste att detta berodde på hennes stora
hänsynsfullhet och ej på bristande intresse.
Med åren kommo en hel del av barnbarnen att ligga i Uppsala
för studier. Mamma bodde då i »Gamla posthuset» Övre
Slottsgatan 1. Där besökte de henne alltid om söndagarna efter
gudstjänsten och drucko choklad och berättade om sina upplevelser.
De voro då mycket roade av hennes kommentarer och hennes
humor, som ej saknade en viss udd. Ibland brukade ungdomarna
skämta med hennes »urkonservatism» och hennes bergfasta tro på
Arvid Lindman. Men hon höll på sitt och trummade litet med
fingrarna på bordskanten. Jag ser i hennes annotationskalender
för 1914 ett par rader den 10 febr.: »Ministären Staaff har
avgått! Leve konungen!»
De allra senaste åren, då hon blivit mycket gammal och var
rädd att bli sjuk borta, reste hon aldrig längre än till sin dotter
Andrea, som hade sitt hem strax utanför Uppsala. Vi systrar,
som bodde längre bort, voro då glada att veta, att mamma hade
två döttrar så nära. Den yngsta, Ingrid, var bosatt i Uppsala
och besökte henne dagligen.
När jag tänker tillbaka på min mors liv, kommer det för mig,
att trofastheten och stillheten, som var så utmärkande för henne,
även liksom avspeglade sig i det yttre livets förlopp. Det var
inom ett ytterst litet område, som hela hennes levnad egentligen
förflutit: Kemikum och några kvarter i Fjärdingen.
Vid hennes jordfästning i Trefaldighetskyrkan talade hennes
svärson, Einar Billing, över orden: »Ända till eder ålderdom är
jag densamme, och intill dess I värden grå, skall jag bära eder.»
(Jes. 46:4.)
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
