Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Prinsessan i parken.» Av Gerda Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion, som snart helt tillhör det förflutna. Av dem, som bildade
hennes och hennes mans närmaste umgängeskrets — Knut och
Hélène Ångström, Hugo och Vendela Hildebrandsson, Per
Adolf och Anna Geijer, Johan Magnus och Ebba Sundén, Sven
Casper och Lydia Bring m. fi. — stå jämte henne ännu blott ett
par kvar i livet. Sällsynt stillsam har hennes färd varit, och utåt
har hon aldrig mycket framträtt; hennes värld har alltid främst
varit hennes hem. Men för de många som, icke minst under den
tid, då hennes man var inspektor för Stockholms nation, i detta
hem åtnjutit gästfrihet, står säkerligen bilden av den fina och
behagliga värdinnan ännu levande för minnet.»
En gång i veckan förekom »Läsningen». Den turade om hos
professor Hildebrandssons, rådman Brings och hos oss.
Farbror Sven Bring valde alltid litteratur och läste högt med sin
kultiverade, vackra stämma. Kvällen började vid kaffebordet,
och vid 10-tiden serverades supén. Damerna handarbetade, och
herrarna vilade i bekväma stolar och togo sig då och då någon
liten förfriskning. När vi slutat skolan fingo även vi vara med,
och det blev så småningom en hel del ungdom på »Läsningen»,
bl. a. träffade jag där min blivande man, som var släkt med
Brings.
Nu började också för oss »Philochoros», nationsbaler o. d.
Vi som växt upp så fritt fingo nu rätta oss efter vad som
brukades. Inte ens på en »dansövning» kunde man gå utan
»förkläde». Men jag minns, att vi tyckte det var trevligt att ha
mammorna med, och de sågo även ganska roade ut, där de sutto
kring väggarna. En gång, när vi klätt oss fina och skulle gå
bort, sade pappa: »Nog är ni söta, men så vacker som mamma
blir ingen av er.»
Vår far dog 1917. Vi trodde då, att mamma skulle bli
alldeles nerbruten, så helt som de två levat för varandra. Men så
småningom repade hon sig, och hennes kärleksfulla omsorger
koncentrerades på oss och våra familjer. Hon var också mycket
uppskattad av oss alla. Jag minns en gång, när jag berättat för
mina barn om min mormor, som alltid varit min idol, hur min
son då sade: »Ja, men vår mormor är allt lika underbar.» Mamma
skrev gärna brev, innehållsrika och ofta med små roliga poänger,
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
