Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Att vara glad ändå.» Av Jakob Billström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undrar man, men honom älskar man.» Jag undrar, om det inte
vore till både glädje och nytta, att medan far och mor äro i
livet skriva ned vad man vet om dem och ytterligare kan få veta
av dem. Detta kunde sedan stencileras i några exemplar till
barnbarn och andra släktingar eller utges i privattryck i 50 eller högst
100 ex. Så har jag gjort över både min Mor och Far.
Utom vad jag redan framhållit om min mor var det mycket
som jag senare i livet lärt mig uppskatta och beundra henne för.
Jag vill här nämna endast tvenne egenskaper:
1) hennes förmåga att taga rättelse och hennes tacksamhet för
varje dylik (ehuru hon trodde denna sällsynta egenskap vara
något allmänt mänskligt och handlade därefter, vilket ibland
kunde bringa henne i en del klammerier);
2) hennes kärlek till och glädje åt sonhustrun, vilket bland
annat tog sig uttryck i ett yttrande till mig: »Jag vet inte vem
jag tycker bäst om av er två.»
Hon hade ett starkt rättfärdighetskrav, som blev till något så
hjärtans mjukt och varmt genom hennes stora människokärlek,
vilken aldrig var vare sig sentimental eller okritisk. Det rådde
alltid en balans mellan förnuft och känsla, som lämnade ett
gott utrymme åt den senare, vilken nästan blev smittsam. En
enda gång har jag sett henne tappa fattningen, och det var
ögonblicket efter min Fars död.
Hennes systerson, sedermera borgmästaren och
riksdagsmannen Jakob Pettersson i Södertälje, som under sin tjänstgöring
vid Hovrätten i Stockholm bodde hos oss, brukade efter den
tiden ofta om henne säga, att han inte visste någon människa,
om vilken Bengt Lidners bekanta uttryck »Var helst en usling
finns, han är min vän, min bror» passade bättre än just om
»moster Selma».
Hon visade, som en kusin sade, »en nästan mirakulös
gästfrihet». Och hennes hjälpsamhet tog sig uttryck inte bara i ord
och som biktmoder utan i gärning och levande liv, både socialt
och ekonomiskt, detta i huvudsak förmedlande, men även direkt
ur den egna magra, fast alltid öppna kassan.
Hon kunde också tala med förståelse och ömsesidigt nöje med
vem som helst, hög eller låg, man eller kvinna, och även med
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
