Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Pilgrimsdrag i fromheten.» Av Torsten Bohlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"PILGRIMSDRAG I FROMHETEN"
av
Torsten Bohlin
Löftet att skriva om Mor var så lätt att ge, men nu när jag
sätter mig till att skriva, hålles handen tillbaka. Vad skall
skrivas?
Tankarna vandrar tillbaka genom åren ända till livets halvt
ogripbara gryningsminnen, som svävar mellan verklighet och
dröm. De omslutas av Mors milda, goda ande. Och nu stiger
hågkomsterna fram, den ena efter den andra, glada och brokiga,
sorgsna och tunga, men jag vet ej, vad som skall kunna väljas
ut. Somt synes alltför privat, somt synes alltför ömtåligt och
heligt — återstoden blir någonting så fragmentariskt och ringa,
att man nästan tycker sig kränka det älskade minnet genom att
draga fram det till allmänt beskådande.
Men ändå: att få skriva någonting om Mor är en uppgift så
kär, att jag helt enkelt inte mäktar att avstå från den.
Från köpmanshemmet i Visby kom hon. Genom inflytande
från sin äldre, beundrade och avhållne bror Adolf — sedermera
missionsmannen och teologie professorn — vanns hon redan som
ung flicka för Gud, en avgörelse, som under flickåren synes
ha lett fram till en ganska utpräglat pietistisk livssyn och
livshållning med stränga krav på avskildhet från »världens»
ytlighet och flärd och som, uppmjukad och förinnerligad, bar
henne livet igenom.
Som prästfru först i Uppsala, sedan i Göteborg och slutligen
i Hille församling en halv mil norr om Gävle tvingades hon in i
uppgifter och förpliktelser, som hon ofta klagade över att hon
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
