Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Hon hade ingen ovän.» Av Ida Gawell-Blumenthal (Delsbostintan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så, men det är därför inte sagt att jag har rätt.» Hur många äro
nog kloka och ödmjuka att tänka och tala på detta sätt?
I skymningen, då det ännu var för tidigt att tända ljus, tog hon
de små barnbarnen omkring sig och berättade eller sjöng för dem
med sin klara röst.
Otaliga voro de små klädesplagg hon med mjuka och
kärleksfulla händer sydde åt barnbarnen. Så vana voro alla att se
mormor vid arbetet, att en av småpojkarna ropade, då hon kom
resande sent en afton för att stanna hos oss någon tid: »Tag fram
symaskin, för nu är mormor här!» Och när jag till sist med sorg
i hjärtat måste tala om för barnen, att deras älskade mormor var
död, sade den minsta flickan: »Tänk så bra för änglarna, då får
mormor sy kläder åt dom!»
I hennes sena ålderdom tycktes mig hennes ansikte
självlysande av en inre godhet, av karaktärens kristallklara renhet.
Hon var en ovanlig människa, ty hon hade ingen ovän.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
