Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mia. Av Anna Lenah Elgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berg — ty kapten Ossian hade också sin fru och sina bägge små
döttrar med — på hotell i staden, medan min far ju måste stanna
ombord. Därifrån finnas de enda fästmansbrev, som han sände
sin trolovade. Men de äro så mycket flera och längre — de
flesta på engelska, som om han kände sig mindre skygg för
ömma ord på det språket än på svenska.
Efter giftermålet, vilket ägde rum i en annan världsdel —
som redan nämnts Australien — var det meningen att min far
skulle överta befälet på David och Mias bror med sin familj
resa hem. Men olika orsaker gjorde att det dröjde ända in i
juli år 1883, innan David befann sig på hemväg från Batavia till
New York med en kaffelast, assurerad för en kvarts miljon
svenska kronor.
I de få av Mias brev och dagböcker, vilka blivit bevarade,
möter man en andlöst yr entusiasm över allt det nya, som livet,
kontinenterna och havet ställde henne inför. Jag kan se henne
för mig, hur hon som en liten väluppfostrad Ariel i turnyrkjol
balanserar omkring överallt ombord med sin penna och
notesbok, som hon fyller med sin täta, fina stil och hundratals
utropstecken.
En dotter kan inte tala om sin fars och mors känslor för
varandra — där är heligt rum! Men redan som litet barn kände man
sig trygg under vingarna av den stora ömhet, det prövade
förtroende de hade för varandra. De litade på varandra i alla
väder, så som de bokstavligen lärt sig göra under den ohyggliga
katastrof, som i slutet av augusti 1883 hände på havet utanför
Nordamerikas kust, då David blev vrak och Mia miste sin
broder, som blev borta med tre man av besättningen.
Framför mig ligger ett gulnat klipp från Nya Dagligt
Allehanda detta år, vari en översättning av en skildring ur New
York Herald är avtryckt. »Fru Strömberg samt kaptenens syster,
fru Elgström, som begge äro bildade qvinnor, glömde sina egna
sorger och lidanden», skrev New York Herald, »för att
uppmuntra den arma, skadade och lidande, hungriga och
utmattade besättningen. Styrman E. (min far alltså) har inte ord nog att
berömma deras ovanliga själsnärvaro och osjälviskhet.» A
andra sidan talade besättningen, liksom min mor ofta nog sedan
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
