Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mia. Av Anna Lenah Elgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde, om det hjältemod, med vilket 1 :ste styrmannen gäng
på gång satte sitt eget liv på spel för att söka rädda fartyget
och lasten under de fasansfulla dagar, då David hotade att när
som helst sjunka. Han lät fira ned sig i vågorna för att slå fast
segelduk över en spricka i bordläggningen. Först då Mia tog
honom om halsen för att säga adjö, innan han gav sig iväg på
det vådliga äventyret, märkte hon — och han själv — att han
hela tiden gått omkring med ett stort blodigt sår i huvudet.
Omsider räddades de av en amerikansk ångare, men David
kunde inte räddas; skeppet sjönk inför deras ögon, och min far,
som stannat ombord för att söka säkra besittningsrätten till
lasten (som annars enligt dåtida lagar tillfallit bärgningsfartyget)
höll än en gång på att gå under.
Endast några månader efteråt föddes min broder, Ossian
Elgström. Men fast min far strax därefter erhöll nytt befäl — över
Norges första stora järnskepp — fick min mor sin vilja igenom:
resan med David blev min fars sista resa som sjöman!
I stället slog min far in på den industriella banan, och fastän
dessa rader ej äro ägnade honom, äro hans och min mors historia
så sammanflätade, att det bör vara tillåtet nämna, att han blev en
pionjär på trävaruområdet och på mirakulöst kort tid svingade
bolaget upp till det ledande på detta fält i södra Sverige. Men
de goda dagarna hade ju inte vunnits utan mycket slit och arbete.
En tid i början utnyttjade Mia återigen sina talanger som
musiklärarinna för att hjälpa till med hemmets utgifter. Hon hade
en vacker mezzosopran, och då det började gå framåt för min
far, tog hon flitigt lektioner i Köpenhamn för Fritz Arlberg och
musicerade nästan dagligen med sedermera domkyrkoorganisten
i Lund, Preben Nodermann.
Jag tror att Mia hörde till de kvinnor, som äro mera hustrur
än mödrar. Det fanns sedan Davids skeppsbrott ett element av
hjältedyrkan i hennes känsla för min far och en rörande vacker
öm vördnad för hennes inre människa hos honom — något av
mänskligt, ja, religiöst patos över bägges känsla, som nog
inverkat även på min egen livssyn.
Mia hade å andra sidan sin egen vilja och ansåg sig förstå
sig på alla livets praktiska förhållanden i mycket högre grad än
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
