Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mia. Av Anna Lenah Elgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väntar på döden. För hennes trötta, godlynta, lugna ögon voro
alla lika — alla en stor släkt med gemensamma bekymmer:
fattigdom, laster, sjukdomar, som det gällde att så mycket som
möjligt försöka bära för varandra. Hon såg busarna komma
rag-lande ur krogen i huset intill och tänkte sorgset och
kärleksfullt: »Kära bröder, Gud är skyldig er en chans till. Det här
tillfället kan omöjligt ha varit ert enda i hela evigheten. Det vore
alltför orättvist, kära mina bröder.» Ibland var hon nästan säker
på att livet var en villfarelse, som pågått länge nog på denna
jord: universums avskrädeshög. Vad visste hon — det såg så
ut? Varför var det annars så svårt att leva här — varför hade
alla ständigt något att bära på, vilket, litet eller mycket, men
alltid något, översteg deras krafter? Inte gjorde hon något till
eller från med sitt medlidande, sade hon sig.
Dock, samma okuvliga förvissning svarade henne: »Var så
god och öm du förmår — förstå och älska. Det gör kanske nytta,
kanske inte? — Men — hon log, hon log likt ett kärleksfullt
litet barn — vad det än gör, är det enda du kan: vara så snäll
som möjligt.»
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
