Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mia. Av Anna Lenah Elgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin make, som hon på sådana hustrurs sätt betraktade som ett
alltid misskänt geni. Han lät henne leende hållas — ehuru han
kanske ibland kunde vara lätt besvärad av hennes verksamma
andes olika företag för hans bästa. Ibland undrar jag rent av,
om nutidens moderna hustrur ha ens hälften av den makt som
dessa gammalmodiga »hemmens qvinnor» utövade utan att
blinka eller fråga sig för. Jag minns t. ex. då min far en gång
kom hem från England och fick se att hans fru tagit sig för
att låta knacka ner en vägg mellan två rum i disponentvillan —
hur han bara helt komiskt brydd tittade sig omkring och så
skakade på huvudet åt henne: »Men Mia lilla då ...» Mer blev
det inte.
Människor, som kommo i närmare beröring med vår familj,
fingo det intrycket, att allt i sällsynt grad kretsade kring modern.
Men detta berodde inte alls på att hon var egocentrisk och
fordrande, utan dels på den charm hon utstrålade — någon har sagt
om henne, att »hon kunde tjusa fåglarna ner ur träden om och
när hon ville» —, dels på att min far till följd av alla sina
pionjärplaner och företag var så mycket borta och då han var hemma
höll sig i bakgrunden av familjelivet på det egendomligt
opersonliga sätt han hade — en sorts avlägsenhet, som bara hon
kunde genomtränga. Vi barn fingo t. ex. endast sällan äta med
vid föräldrarnas bord, förrän vi hunnit in på tonåren. Allt detta
gör att det egentligen var först på hennes äldre dagar jag blev
mera intim med min mor, ehuru jag alltid, liksom de andra
syskonen, kretsat kring hennes livliga och oberäkneliga väsens eld,
värmande mig vid den och — kanske ibland — brännande mig
på den.
I min novellsamling »Mödrar» har jag en novell, »Hennes
lära» (sedermera omtryckt i »Noveller i urval»), som hennes
väsen inspirerat, sådant det stod för mig under hennes sista
dagar, då hon förlorat sin livskamrat. Jag tror inte jag kommer
henne närmare än genom att citera några ord ur den:
»I allmänhet talade folk mycket snart om allting för denna
gamla kvinna, som var så vänlig, så totalt befriad från sociala och
moraliska fördomar, som blott den kan vara, vilken alltid älskat
och tjänat och nu efter ett långt familjeliv är ensam och bara
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
