Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »En obegränsad beredvillighet till kontakt.» Av Sigfrid von Engeström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fatta hennes livsprogram i tankar, som hon trädde in för, skulle
man bli ställd inför en olöslig uppgift. Program och propaganda
voro främmande för hennes rörliga, obegränsat receptiva natur.
Det säregna hos henne var den högst ovanliga förmågan av
inlevelse och intresse för allt och alla, som kommo i hennes väg.
Mathilde Liljencrantz’ barndom och ungdom skulle närmast
ha disponerat henne för en snäv livssyn eller kanske för att som
en äldre kvinnlig anförvant revoltera och slå in på radikala vägar.
Hennes farfar, landshövdingen G. F. Liljencrantz, tillhörde
Evangeliska Fosterlandsstiftelsens styrelse. Båda föräldrarna voro
avgjorda anhängare av den rosenianska väckelsen. Umgänget i
hemmet var också huvudsakligen begränsat till trosfrändernas
krets. Efter en djupgående religiös kris hade modern övergått
från katolicismen, som hon uppfostrats i, till protestantismen
och samtidigt brutit med sitt tidigare societetsliv. Det religiösa
intresset var det allt dominerande i föräldrahemmet.
Karakteristiskt är, att när en ung informator en gång tagit några danssteg i
förstugan med sin kanske femtonåriga elev spändes vagnen nästa
dag för och informatorn fick lämna huset.
Bokbeståndet i föräldrahemmet var knappast heller ägnat att
vidga horisonten. Där fanns rikligt av de uppbyggelseskrifter,
som lästes i de rosenianska kretsarna, en del historia och
jordbrukslitteratur, men för övrigt mycket litet.
Mot bakgrunden av barndomshemmets intryck, som aldrig
förlorade sin makt över min mor, voro intensiteten och
rörligheten i hennes bokliga intressen påfallande. Hon bokstavligt
fängslades av sina böcker. Man kunde finna henne sittande, liggande,
stående, klädd eller oklädd, försjunken i den bok hon för tillfället
höll på med. Det spelade ingen roll, om lektyren var Gottfrid
Billings betraktelser, Dantes gudomliga komedi, Walter Scotts
Ivanhoe, Ingeborg Maria Sicks Hojfjældspresten, Den siste
mohikanen eller ett politiskt kåseri. Intill 80-årsåldern behöll hon
oförminskad denna ungdomliga upptäckareglädje inför varje
oläst bok och inför det, som hon fann värt att omigen begrunda
i redan lästa böcker. På sätt och vis var inbillningens värld för
henne verkligare än det vi äro vana att kalla verkligheten. Det
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
