Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »En obegränsad beredvillighet till kontakt.» Av Sigfrid von Engeström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreföll ofta, som om omgivningen i hennes ögon tett sig
ungefär som människor och händelser i H. C. Andersens Eventyr.
Det avgörande har väl härvid varit hennes temperament och
intellektuella utrustning. Kanske ha också andra faktorer spelat in.
Mathilde Liljencrantz växte upp i lantlig herrgårdsmiljö, där
intrycken säkert icke hopade sig på sådant sätt, att den individuella
egenarten undertrycktes. Hon gick aldrig i skola och blev
sålunda icke heller utsatt för gemensamhetsfostrans standardiserande
inflytelser. Något nedsatt hörsel medförde kanske också ett visst
främlingsskap för yttervärlden. Kanhända har slutligen den
världsfrånvända tro, i vilken hon uppfostrades, hos henne själv
bidragit till den frigjordhet, som kom till uttryck i Thomas a
Kempis’ sats, att hela livet för ett hjärta utan svek är en bok, full
av helig lärdom.
Någonting av denna Thomas a Kempis’ syn präglade också
hennes inställning till människor och tidsföreteelser. Jag kan icke
erinra mig, att hon någonsin lät undfalla sig några uttryck, som
tydde på att hon fann någon medmänniska tråkig eller bröt
staven över någon. Möjligen skymtade någon gång en viss aversion
mot hjärtlösheten i den intellektuella världen.
»Ja, men det är ju alldeles förskräckligt», kunde det
visserligen heta, när det berättades om enstaka tarvliga handlingar.
Gränsen mellan rätt och orätt var för min mor utomordentligt
skarp. En ovänlig tanke dömde hon hos sig själv lika strängt
som en kärlekslös handling. Några ovänliga omdömen kan jag
icke minnas, att jag hört från min mors mun.
Den stränghet och självtukt, som låg bakom en sådan
konsekvent inställning, ledde likväl icke till kritisk hållning mot andra,
kanske mot deras handlingar, men inte mot de levande
människorna. De omfattades, praktiskt taget alla, med ett outtömligt
intresse, en obegränsad beredvillighet till kontakt. Sagan om »den
fula ankungen» var hennes favoritberättelse, vilken hon ofta
återgav med verklig inspiration. Spontant och oreflekterat räknade
hon med svanvingarna hos alla fula ankungar. Detta
sammanhängde icke med någon teori om människosjälens värde eller
något nyfiket intresse för andras individuella egenart. Tempera-
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
