Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »En obegränsad beredvillighet till kontakt.» Av Sigfrid von Engeström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ment och karaktär i förening gjorde denna öppenhet till en
självklar sak.
Detta människointresse omfattade alla slags människor utan
hänsyn till ålder, kön, samhällsställning, livsåskådning eller
moralisk standard. Och det lämnade ingenting utanför. En
backstu-gugummas trasmattsväv, en rallares arbetsförhållanden, en ung
flickas nya klänning, bibelkommissionens språkliga bekymmer,
en prästerlig skribents stapplande steg på den lärda banan kunde
i lika grad fängsla hennes intresse. Allt mellan himmel och jord
hade i sådant sammanhang betydelse — för människornas skull.
Småtingen i livet blevo på detta sätt icke banala. Samtalet om
dessa urartade icke till ett prat om ditt och datt, utan
förvandlades till ett medel för personlig kontakt.
Detta livliga intresse för allt hos medmänniskorna stod i en
viss kontrast till den världsfrånvändhet för egen del, som
präglade min mor. Det hörde till det andliga arvet från barndomen,
att kläder och bohag och andra yttre ting, som man använder
för att hävda sin position, från kristen synpunkt äro
fåfänglig-heters fåfänglighet. Att fråga efter yttre framgång eller yttre
uppmärksamhet var för henne en världslighet, som icke stämde
överens med kristligt sinne. I skickelsernas gång fann hon ej
sällan en nemesis, som kännbart tillrättavisade dem, som förirrade
sig in på Fåfängans marknad. Men detta medförde icke, att hon
kände det som en plikt att vandra färgblind genom livet.
Det starka inflytandet från den rosenianska väckelsen har
tidigare berörts. Det är dock mycket svårt att närmare precisera,
i vilken grad det behöll makten. Flera för denna riktning
karakteristiska drag saknades hos min mor, bland annat den skarpa
gränsdragningen mot världen. Kanske vågar man beteckna som
ett lyckligt arv från väckelsekretsarnas fromhet, att den religiösa
tron förblev i viss mening problemlös. Den ägde en hög grad av
omedelbarhet och berördes icke av modern skepsis.
Kanhända var det också ett arv från barndomens religiösa
värld, att bildningen icke för henne var estetiskt, utan etiskt
färgad. Det estetiska hade icke egenvärde. Det enda som ägde
väsentlig betydelse var hjärtats godhet. Hennes livliga fantasi
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
