Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bruksvärdinna. Av K. F. Göransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerades och verkställdes. Något hotell eller ens gästgivaregård
fanns inte här i skogen. Den svenska gästfriheten förnekade sig
minsann ej i brukspatronshemmet på Sandviken — men någon
lyx behövdes inte och fick inte heller förekomma; det var nog
med enkel mat och med fars och mors hjärtlighet emot alla. Far
var mycket språkkunnig efter sina studier i utlandet, och mor
redde sig bra med sin engelska och en smula franska och i
övrigt ett vänligt leende. De flesta gästerna voro nämligen
utlänningar, mest ryssar och engelsmän till att börja med, senare i
tiden tyskar och fransmän. Det var kunder och agenter, som
skulle tagas hand om, och ofta hade de sina fruar med.
Vi barn, sex stycken, växte upp i denna miljö. Ehuru vi hade
fem tjänare och en guvernant, hade mor naturligtvis inte tid med
någonting utanför hemmet. Detta blev helt hennes värld, vilken
hon skötte med fast och mild hand. Vad som nu kallas för
socialt arbete, föreningsliv o. dyl. hade då ej ännu fått sina
benämningar —• men saken levde dock i stillhet, ty från mor strålade
godheten ut, och av hennes hand fylldes de hjälpbehövandes
matkorgar och kläddes barn upp. I en förening var hon dock
medlem: »Sandvikens förening för nytta och nöje». Dit gick
hon gärna på föredrag, musik och dans, och hon turade då om
med barnjungfrun, som även var medlem i föreningen och gärna
ville gå även hon.
Kyrkan hade såväl i mor som i far ett gott stöd; söndagligen
togo de oss barn med sig till brukskyrkan, där vi hade en
särskild bänk i koret på den ena sidan; på den andra satt farfar —
ensam, ty farmor var ju död. Mor lät pryda kyrkan med vackra
textilier, som hon dock ej själv hann förfärdiga utan beställde.
För sin personliga del var hon livet igenom ytterst anspråkslös
och enkel. Liberal mot andra men sparsam mot sig själv — små
behov följde henne genom hela livet. »Ju mindre man ger ut för
sig själv — dess mer har man att ge andra», brukade hon säga.
Med stor duglighet skötte hon sitt stora hushåll och var ej
rädd att själv taga i med sysslorna, då hon hade tid. Det var
minsann inte alltid så roligt för en husmor, då hon hade
gårdsplanen full med tvätt och alla händer sysselsatta med att hänga
kläder, om det kom bud från kontoret: »Två fransmän (oanmäl -
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
