Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Liten och kvick som en tanke.» Av J. A. Göth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Norrhult, och Mor följde med, men när hon var 85 år fick
hon ett slaganfall som berövade henne talförmågan. Det varade
länge, men då lärde hon sig att skriva tryckbokstäver. Hon hade
aldrig gått i någon skola, men läsa kunde hon bra. Ett år
därefter hade hon återfått talförmågan, och minnet hade hon
alltjämt i gott behåll. Under hela sitt liv hade hon varit en god
berättare, och mycket av det jag skrivit har jag fått av henne.
När hon var över nittio år kunde hon berätta lika bra som förr.
Hon kunde läsa bibeln och psalmboken och förstå vad hon läste.
Hon var en verklig kristen, kanske närmast kyrklig, men hon
förstod det goda hos de frikyrkliga och nykterhetssamfunden
och även i arbetarrörelsen. Någon gång läste hon
Smålandsposten, och Smålands Folkblad och Såningsmannen läste hon
från det första numret och till sista veckan hon levde. Men när
»ekta» satte åt henne kunde hon inte läsa ens med någon sorts
glasögon, och hon sade: — »Ja, dä va då för ynkligt att ja skulle
få den häre sjukdomen, älla hade ja väl vatt som folk.» Eljes
läste hon utan glasögon.
Så gifte sig min yngsta syster, och Mor fick flytta till oss, där
vi bodde i ett litet torpställe vid en sjö i skogen. Hon var glad
över vårt granna torp, våra fina kor och vår rika blomprakt kring
stugan. Men hon hade svårt att förstå att hennes barn kunde ha
det så fint och bra, att hennes barnbarn fick vara klädda som
rikemans barn och att jag kunde tjäna pengar på att hålla
föredrag och skriva. Det märkvärdigaste råd hon gav mig, kanske
det klokaste med, var när hon sade: — »Vad du gör, barn lella,
så skriv aldrig om nån som du ä ilsk på.» Samma råd fick jag
av min gamle gode vän Albert Engström. De hade rätt båda två,
och jag har följt deras råd, fast det varit frestande att inte
göra det.
I vårt hem fick Mor leva två år, och vi och våra barn var
så snälla mot henne som vi kunde. Hon var en god maka och
mor, och vi välsigna hennes minne. En liten enkel sten ligger
på hennes grav, på den står bara ordet »MOR», men vackra
blommor växer på kullen. En liten minnesvård har jag rest med
boken Bergbackafolket. Mors och Fars lilla stuga har Olle
Hartvig förevigat i olja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
