Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Liten och kvick som en tanke.» Av J. A. Göth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herrgården och fick till rumskamrat kogubben, en fattig änkeman,
som var den bästa förman och kamrat jag haft.
Min faster var död, och hennes bror blev ensam i stugan, som
min far hjälpt sin far att bygga upp. Då flyttade Mor och min
yngsta syster upp till farbror Ante av två orsaker. Farbror Ante
var epileptiker och fick emellanåt anfall, så att han inte kunde
klara sig själv. Dessutom var hans stuga mycket bättre än Mors.
Ladugårdskarlen predikade för mig att jag skulle spara och
hjälpa min Mor, och jag hade ju stat och fick både mjöl och
sovel över. Det skickade jag hem med min hembys bönder när
de for hem från staden. Då påstod Mor att hon hade sitt bästa
år, fast nu tycker jag att hon hade det svårt nog.
Så kom även min yngsta syster ut för att tjäna, och jag hade
fått arbete på Klavreström och bodde hemma hos Mor och
farbror och gick den långa fjärdingsvägen morgnar och kvällar i
de branta backarna. Kanske de två åren ändå var både Mors
och min lyckligaste tid. Jag hade mycket små förjänster, men
i Mors händer blev de stora. Sedan bodde jag vid bruket ett
år, och det blev sämre både för Mor och mej. Så kom jag ända
upp i Murjeks skogar en vinter. Där fanns en körare som hette
Värmlands-Nesse. Han drev oss unga vildhjärnor till att tänka
på våra mödrar, skicka pengar hem och skriva. Därförutom kom
vi ihåg Mor utan påstötning, när vi såg ut som vildar, skäggiga
och långhåriga, trasiga och fulla av lus. Det var den enda vinter
som jag kunnat visa mig riktigt tacksam mot Mor.
Så dog farbror Ante. Jag blev knekt och for landet runt, men
kom hem ibland. Mor hade flyttat in i en liten stuga i kyrkbyn,
och jag bodde hos henne och arbetade vid järnvägens nya
stationer. Så flyttade Mor och min yngsta syster, som då var
sömmerska, till Braås, och även jag blev bofast där. Då slutade Mor
att hjälpa barnsängskvinnor. Hon hade hållit på därmed i
fyrtiofem år.
I Braås hade Mor en lugn och lycklig tid. Hon var kry efter
sin ålder, skötte hushållet åt sig själv och min syster, och när
min första hustru dog, skötte de mitt hushåll och mina tre barn
i två år. Samma kärleksfulla och tacksamma Mor som alltid.
Men så skildes våra vägar ett halvtjog år. Min syster flyttade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
