Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Sådan var mor...» Av Hagbard Isberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"SÅDAN VAR MOR..."
av
Hagb. Isberg
Det är, vill jag minnas, Hans Larsson, som i någon av sina
böcker med sin dämpade stämma säger: Det är lytt i minnenas
hall. Ja, visst är det så. Och väl alldeles särskilt, när man går
ditin för att vara samman med sin mor. Och ljuset och dagrarna
därinne, i vilka man ser allt, är så sällsamma. Jag frågar mig
själv, om det inte beror därpå att ljuset från det oåterkalleligen
förgångna blandar sig med evighetens.
I stillheten i minnenas hall hör jag än signalen, som väckte
mig och fick mig att skynda ur bädden till telefonen inne på
mitt skrivbord. Jag lyfte mikrofonen och sade mitt namn. »Jaså,
är det du — det är far— mor har nyss slutat.» Budet kom både
väntat och oväntat. Det hade varit en attack åt hjärtat på grund
av den svåra angina pectoris, som länge vållat henne lidande.
Jag gick bort och såg på mitt fickur på nattduksbordet, det
visade 7 minuter över 1.
Min första starka upplevelse timmarna, ja, dagarna därefter
var den sällsamma stora tystnaden som omgav mig och den
stora tomheten. Under 53 år hade jag haft en historia tillsammans
med min mor. Och nu, när detta skrives, har hon under snart 66
år varit med om att skriva min historia.
Mor gjorde mig förtrogen med en stilla, äkta, innerlig
fromhet. Hon gav inte mycket uttryck åt den i ord, men den
präglade hennes ord och hennes handlingar och hela liv. Under sin
fostran av oss barn begagnade hon sig inte av förbud och aldrig
av den minsta lilla handgriplighet. Lydnaden var något natur-
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
