Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Sådan var mor...» Av Hagbard Isberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörd för barnens skrik. Men den framtidsönskan som mor den
julaftonen som ett litet ankare lät glida ner i min barnasjäl sjönk
djupt ned i den och högg sig fast. Och i det stycket har jag
aldrig kunnat lätta ankar. Och det pojken svor på har jag aldrig
kunnat frigöra mig ifrån.
Och där var ju »trappmannen», mannen som mor och far fått
tag i en isande kall vinternatt överst uppe på vindstrappan, där
han en längre tid hade tillbragt sina nätter. Han fördes ju,
ängslig för en polisanmälan, ner, fick en säng att ligga i och ett
ensamt rum, fick vara som barn i huset och röra sig fritt vecka
efter vecka. Arbetslösheten var den vintern till följd av den
stränga kölden stor, och det var svårt för mannen att få arbete.
Så en dag kom vicevärden, en f. d. kriminalöverkonstapel, upp
till oss och talade om för mor vem den där mannen var, en
upprepade gånger straffad inbrottstjuv, som för oss hade uppgivit
falskt namn. Han, vicevärden, och hyresgästerna fordrade nu,
att mannen skulle bort, det gavs kort tidsfrist. Så fick ju mor
sitt långa förtroliga samtal med »trappmannen». Nå, han fick
just i det draget arbete och kunde inom kort flytta efter att ha
uppgivit sin adress. Efter någon tid sökte mor honom efter den
givna adressen. Men han hade ljugit, han fanns där inte, ja, inte
ens huset fanns. Men pälsvarufabriken, där han arbetade, kunde
lämna den rätta adressen, och mor sökte och fann honom där
— i de prostituerades gata, hos en prostituerad. Sen lät han inte
höra av sig på sin arbetsplats. Han var spårlöst försvunnen. Och
åren gick, men mor sa alltid, när »trappmannen» kom på tal:
Jag har lovat honom, att jag alltid skall tro på honom, om jag
så skall vara den enda, och jag vill hålla mitt löfte, om det
också ser mörkt ut. Dock var i varje fall så mycket klart: till
fängelset återvände han inte. Då, en vinterdag, 10—12 år därefter,
när jag som student var hemma — vem kom en middagsstund,
om inte »trappmannen». Kom för att ge mor en liten
tacksamhetsgåva från hans egen lilla affär och med en
tacksamhetshälsning från hans hustru sedan flera år. Jo, han hade den gången
flyttat till den prostituerade i de prostituerades gata, därför att
de »hederliga» i de »hederliga» gatorna inte ville ta emot
honom — hans namn var alltför känt. Och sin arbetsplats hade
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
