Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En utsliten bondkvinna. Av Carl Larsson i By
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Fornby en brudmarsch för att hedra min mor på hennes
bröllopsdag, och den gnolade en gammal man i Fornby för mig ett
par mansåldrar efteråt. Det var en vacker melodi, och i
min barndom hörde jag min mor gnola den då och då, när hon
kände sig upplagd och inte hade det för tungt. En gång var hon
och jag till linbokarn i Hede för att få linet bokat. Det var på
försommarn, och vi hade en hövagn fullstoppad med linfittjar.
Vädret var vackert, mor gick och stickade på en strumpa, och
då började hon gnola den gamla melodi, som var hennes
brudmarsch. ]ag minns än hur solen sken, hur fåglarna fladdrade och
sjöng, hur den höga grusåsen ångade av sommarvärme och hur
bergen uppe i Garpenberg lyste blå. Vi fick tyvärr inte boka
linet. När vi kom till Hede kvarn, var bokaren upptagen av en
annan linbonde, och mor ansåg det bäst att åka hem igen. Men
jag märkte att hon inte var nöjd med expeditionen. Sedan fick
vi sitta och bulta linet för hand, och roligare arbeten fanns.
Min mor hade god sångröst, hon sjöng ofta gamla visor. En
del har jag hört sedan, en del inte, och ofta berättade hon gamla
sägner och traditioner från gamla tider. Jag lyssnade och lade på
minnet, och när jag längre fram i tiden sysslade med en skildring
av min hemsocken och dess gamla arbetsliv, kom jag ihåg många
av dessa gamla smådrag. Mor var en sådan natur, som
vetenskaparna kallar traditionsbärare. Hon hade sitt nöje av att erinra
sig gamla minnen och hörsägner och återberätta dem. Men det
var inte så ofta hon berättade.
Det var en traditionslös tid. Ingen trodde på eller var det
minsta intresserad av det gamla. Min far var det inte. Han var
utåtriktad och en efter tidens förhållanden modern ande, han
köpte böcker och läste högt ur dem om kvällarna. Sålunda
minns jag att han en tid läste högt ur Holbergs komedier på
danska, efter en upplaga som då var nyutkommen. Far tyckte om att
läsa högt, och vi barn hade mycket nöje av att höra Jeppe paa
Bjerget och andra av de odödliga komedierna. Däremot hade far
inget intresse av den gamla folktron och folkminnena. Den
sortens kunskaper ringaktade han, drev skoj därmed, trodde inte på
kloka gubbar och gummor och var alldeles likgiltig för gamla
tiders förhållanden. Han hälsade nutidens framsteg med hänfö-
’132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
