Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mor och son. Av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyder lika mycket som katten säger.» — »Din vilja växer i
skogen.» Helt visst har man under min ungdomstid nästan överallt
i vårt land förbisett att ungdomen rent intellektuellt kan vara
rätt utvecklad redan vid, låt oss säga, tioårsåldern. Det var
bittert detta att inte bara ses över axeln utan också förhånas för
funderingar, som ej alls voro dåliga eller dumma. Därför betydde
byskolan i det stora hela en verklig ljusning i en dyster tillvaro.
Livsglädjen förföljdes alltför mycket. Även rent oskyldiga
nöjen förbjödos. Humoristisk livssyn saknades inte i min miljö.
Men mors läggning var ej humoristisk utan ganska satirisk.
Det är ej möjligt att här behandla en del förhållanden, som
ytterligare förmörkade barndomsåren, i trots av att jag ändå hade
förmånen att växa upp i en förnämlig del av vårt land med i stort
sett utmärkta människor, kloka, goda, rejäla och skötsamma.
Givetvis förbättrades mycket sedan jag börjat komma ut i
världen. Min mor levde kvar på hemgården ända fram till 1939,
då hon avled nära 87-årig. Hon hade välbehållna kropps- och
själskrafter till några månader före bortgången.
Gården fick flera innehavare, sedan den gick ifrån familjen,
och ägdes slutligen av två barndomskamrater till mig, Anna och
Petter Boström, som gåvo mor en utmärkt och kärleksfull
omvårdnad. I den lilla födorådskammaren1 levde mor mycket länge
och var populär, vördad och uppskattad. Dit kommo både unga
och gamla, pratade och överlade om gångna tider och om
världens förunderliga gång. Själv kom jag ofta, kanske mest under
senare tider, då mina långa resor började bli färre. Mest var det
på feriebesök jag dök upp i hembyn, men ibland också efter
strapatsrika strövtåg i hembygden, ty barndomens starka intresse
för botaniken är alltjämt levande och starkt. Bygdekrönika och
-historia voro kära samtalsämnen och naturligtvis även de
yttersta problemen och frågorna om det enda nödvändiga. Nu
förstodo vi varandra utmärkt, även om vi ej kunde alldeles mötas i
våra trosuppfattningar. Min far och särskilt hans förfäder voro
varmt tillgivna de gammallutherska separatisterna, men mor var
mera rent kyrklig, dock med dragning åt Svenska
missionsförbundet. *
1 Födoråd = undantag.
’141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
