Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sju studenters moder. Av Herman Neander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad mor betydde för hemmet blev vid ett tillfälle särskilt
klart. Minnet därav kan aldrig utplånas. Det var vid
sekelskiftet. Mor låg sjuk — dubbelsidig lunginflammation. Vi voro
alla hemma utom min äldste broder, Gustaf Neander. Han var
då medicine studerande och tjänstgjorde under sommarferierna
vid badorten i Borgholm. Hur hjälplösa stodo vi icke alla vid
sjukbädden! Läget var kritiskt. Telegram blev sänt till min bror,
som skyndsamt kom från Borgholm. Jag kan ännu se inför mig
fars förtvivlade blick inför det ovissa. Skulle alla strävanden ha
varit förgäves? Utan mor kunde hemmet omöjligt bestå —
fattigdomen skulle spränga det. Mor var det sammanhållande
bandet. Timmarna gingo, krisdagarna passerade — livet fanns ännu
kvar, men hjärtat orkade ej längre, sedan febern gått tillbaka. Det
var bokstavligen som att sitta i dödens väntrum.
Det är något från mors sjukdomsdagar som satt spår för
alltid. Jag lämnade en dag sjukrummet och gick bort mot
skogen. Allt hopp syntes vara ute, och jag hade ej kraft att se mor
dö. Det brottades inom mig mellan förtvivlan och stilla
resignation. Jag bad till Gud. Det var länge jag vandrade. På hemvägen
flyger en vit duva emot mig. Hon kom från det håll, där
hemmet låg, och det kändes som om hon hade ett budskap till mig.
Hon belystes så sällsamt av solljuset och försvann vid
skogsranden. Aldrig har jag efteråt i mitt liv haft en så stark
psykisk upplevelse. Det måste ha varit en vision. Jag blev
övertygad, att något särskilt hade hänt, och skyndade hemåt. Mor
hade kommit tillbaka till livet. Krisen var överstånden.
Min mor var snart åter mitt uppe i sin gärning, ty hon var
av starkt virke — bonddotter från en gård vid sjön Unden i
Tiveden, en gård som i tre sekler varit i hennes släkts ägo. Det
var för min mor ett krävande arbete att ha hushåll på två
ställen, dels för far och för de små hemma och dels för oss i
Örebro. I regel voro vi alltid tre som studerade samtidigt i
Örebro. En syster till min mor skötte skolhushållet. Hon fick
så gott som all proviant från hemmet. Där var vävstolen ständigt
i gång, en byskomakare lappade skor och gjorde nya, en
by-skräddare sydde kläder, mor bakade bröd, och den stora
julslakten försåg skolhushållet med saltat kött under så gott som
’156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
