Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sju studenters moder. Av Herman Neander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sov lugnt, vår mor, vid sidan av vår far,
sov i din tro, som höll ännu i döden,
att sista färden ej mot mörker bar
men hän mot gryningen och morgonglöden.
(Sixten Neander.)
Att mor så heroiskt kunde bära upp det hela under ett skede,
då alla barnen voro oförsörjda — minnet därav kan aldrig
förblekna. Liksom far blev överansträngd, så blev ock mor — men
hennes livs vilja var obruten intill slutet.
Det tredje förblivande minnet av mor hör samman med de
allra sista veckorna av hennes levnad. Jag fick kallelsen att gå
ut bland krigsfångarna — ett arbete som för mig varade i fyra
år, därav bortåt tre år i Ryssland och Sibirien. Kallelsen kom
i juli månad 1915. Mor bodde då som förut nämnt hos mig i
Ockelbo, där jag var komminister. Det var svårt att besluta sig
för uppdraget — icke minst svårt att skiljas från mor, som nu
var märkt av förgängelsen. Vi hade ingående samtal. Och jag
kan säga, att det var mor som sände ut mig till krigsfångearbetet.
Hon hade en ovanligt stark vilja och klar blick för realiteter.
Upprepade gånger bad hon mig att göra vad jag kände vara
min plikt och att ej låta mig hindras av oro för henne. Genom
sin frimodighet hjälpte hon mig över ovissheten. Jag meddelade
Nathan Söderblom, att jag accepterat kallelsen, som närmast
utgått från kristna studentvärldsförbundet genom Dr. Mott. I
mitten av augusti månad 1915 skulle jag börja arbetet bland
ryska krigsfångar i Tyskland och Österrike-Ungern. Den sista
ämbetsgärningen jag utförde i Sverige före mitt krigsfångearbete
var att i min hembygds kyrka — Finnerödja — jordfästa min
moder. —
De nu anförda trenne minnena äro för mig heliga minnen. De
bevara för mig outplånligt bilden av min mor. När de träda
fram — och så sker ofta — har jag mor hos mig — levande
och verklig.
’158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
