Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Frid och högtid.» Av Suzanne Ranström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken från de underbart djupa, mörka ögonen. Hon spred frid och
högtid omkring sig var hon gick fram.
Mor var en arbetsmänniska av stora mått. Hur kunde hon
hinna med allt och alla och ändå aldrig synas jäktad! Vi ha ju
varit åtta barn. Alla fordrade vi, som alla ungar gör det, kärlek,
mycken kärlek, men så även all timlig välfärd. God mat, det
kunde mor trolla fram. Det hade hon lärt i Frankrike. Den konsten
sattes ofta på hårda prov, när far, följande sitt goda hjärtas
impuls, helt oförmodat bjöd många besökare på middag. Ibland
var det stora sällskap, inte bara vänner och bekanta utan även
turister, som på detta sätt omhändertogs. Det står ännu som en
gåta för mig, hur mor alltid klarade av plötsliga situationer
liknande de nyssnämnda med samma vänliga lugn som vanligt.
Mor sydde också så gott som alla kläder, till och med
hattarna, åt både sig själv och åt oss barn. Med rörelse minns jag min
första balklänning, på vilken mor sömmade en hel natt för att
hinna få den färdig. Vad jag den kvällen dansade och hade
roligt tack vare mor! Även sedan vi barn lämnat hemmet hann
mor tänka på oss alla. Ett litet bevis därpå är en bunt på över
tvåhundra brev, som jag har bevarade. De berätta så älskligt om
det dagliga livet i föräldrahemmet.
Många ord i uppfostrande syfte gav mor oss ej utan litade
tydligen mer på exemplets makt. För övrigt var en allvarlig blick
från hennes vackra ögon i allmänhet nog att hålla oss i styr. Mor
var otroligt välbalanserad. Då jag letar i mitt minne måste jag
säga, att jag aldrig av henne bevittnade en överilning varken i
ord eller handling.
Inte heller på det religiösa området slösades med ord. Hon
hade från ungdomen en varmt religiös inställning. Jag vet, att
mor som ung flicka i sitt barndomshem i Hallsberg tog hand om
en söndagsskola, vilket på den tiden torde ha varit ganska
ovanligt av en flicka från ett burget hem. Säkert hade hon redan då
mycken stilla glädje att dela med sig åt de små. Som maka och
mor lät hon oss erfara Guds godhet, icke i ord men desto mer i
handling och föredöme. Ett par för henne typiska ord ha etsat
sig in i minne och hjärta: »Jag ber inte Gud om något, jag
endast tackar.»
’167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
