Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vi voro tolv. Av Axel Rubbestad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI VORO TOLV
av
Axel Rubbestad
Min moder, lantbrukarehustrun Sofia Andersson, föddes den
16 juni 1847 i ett fattigt soldattorp i ödeborgs socken i
Dalsland. Hennes föräldrar voro varmt religiösa och uppfostrade
sina barn i Herrens tukt och förmaning, såsom seden allmänt
var på den tiden i de bygderna. Redan från barndomen, så
snart hon orkade, fick hon hjälpa till i hemmet med diverse
arbeten, och till och med innan hon konfirmerats fick hon gå ut
i världen för att skaffa sig sitt uppehälle.
Vid 21 års ålder gifte hon sig med min far, som just då med
till största delen upplånade pengar inköpt ett litet hemman om
sju hektar åker med skog till husbehov. På detta lilla hemman
framlevde de sedan nästan hela sitt liv. I femtiosex år fingo de
leva tillsammans i ett lyckligt äktenskap och födde och fostrade
tolv barn, två flickor och tio pojkar.
Det är ganska naturligt, att det med denna stora barnskara
och utan möjligheter till extra förtjänster mången gång var svårt
att få det hela att gå ihop. På den tiden skördade man inte på
långt när så mycket som man nu kan göra på ett dylikt hemman.
Min mor hade dock en underbar förmåga att kunna klara alla
situationer. Hon arbetade ständigt, med avbrott endast för
måltiderna från klockan fem på morgonen till klockan tio eller elva
på kvällen. Arbetet var hennes största glädje, och hon började
och slutade alltid sin dag med att läsa några psalmverser och
något stycke i Roos betraktelser.
De små kontanta inkomster, som på den tiden kunde erhål-
’169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
