Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Hon är nära.» Av Gunnar Rudberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var väl hemma i historia, geografi och andra ämnen; ofta sörjde
hon över bristande kunskaper i latin. Jag har i livet mött få
personer med hennes minne; tidigare skeden av livet kunde hon ej
glömma — hon kunde följa dem nästan dag för dag. Hennes
uppfostran var sträng och enkel; hon lärde sig att vara nöjd
med litet, arbeta, ej klaga — och lita på Gud. Planen att hon
skulle utbildas till lärarinna blev ej förverkligad; hon fick
vikariera i Ryrs skola och ägna sig åt enskild undervisning;
obestridligt hade hon stora pedagogiska anlag.
Jag är född 1880 och minns min mor sen 1883, kanske sen
1882. Hon är med från början. Det var hon som hjälpte med
allt, även med läkarvård, när hjälp behövdes på kort varsel —
och det var ofta. Hon led av huvudvärk, som kunde bli mycket
svår (»värsta sorten»). Då blev ångesten stor, helst sen jag hade
fått en aning om dödens makt, kanske större än inför fars
mångåriga klenhet. Visst var man rädd om honom ock, men det
katastrofala i hans bortgång från fem små pojkar var inte så lätt att
förstå, liksom man inte förstod, varför han ville bli kyrkoherde
i församlingen vid ledighet 1888 och flytta från det älskade
hemmet till den stora prästgården. Men mor gav oss en lektion i
ekonomi!
Det var ingen vekhet i mors hjälp, fastän hon var en människa
med starka och varma känslor. Hon var i regeln glad och
verksam, någon gång litet uppbrusande för ögonblicket, stundom
ironisk, sig själv mest ovetande. En rätt stark oppositionslust
fanns nog mot mycket konventionellt och mot fjäsk för jordisk
höghet. Kanske minns jag henne bäst som alltid verksam, utom
vid »värsta sorten» huvudvärk. Hon arbetade utan klagan och
dåligt lynne från bittida till sent, ofta inpå natten — inte minst
på nätterna till söndag, då pysarnas ofta nog enda kostym skulle
snyggas upp till helgdagen.
Mor var rättvis; ingen av pojkarna stod före den andre i
gunst, varken i barndomen eller under skol- och studietiden.
När skola och betyg kommo med, bedömdes pojkarna »var
efter sin art» — en passade till B, en till AB, kanske a, o. s. v. Far,
som själv hade tjänstgjort som lärare, höll ock på detta. Först
’175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
