Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Hon är nära.» Av Gunnar Rudberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senare såg man, nästan med förvåning, att förekommande höga
betyg gladde föräldrarna. De hade handlat rätt och klokt.
Far var beläst, t. o. m. lärd på vissa områden. Mor kunde det
mesta vi behövde under skoltiden, dock ej latin, grekiska och
matematik — om hon ock någon gång med sitt klara huvud och
sin snabba uppfattning kunde ge stöt till lösningen av en
krånglig algebraisk uppgift. — Bibeln lärde mor oss, innan vi kunde
läsa, genom »berättelser» på söndags eftermiddag. Som ofta
fängslade väl Gamla Testamentet starkast; bilderna i en gammal
bibel hjälpte till; där kom Uppenbarelseboken också med. — I
våra historiekurser och långt över dem var hon okugglig. På
vilostunder läste hon gärna just historia, även akademiska
avhandlingar, som kommo i sönernas ägo. — Tyska, engelska och
särskilt franska gav hon oss hjälp med. Ännu sista julen före
studentexamen gick jag med hennes hjälp igenom en fransk
läsebok på 500 sidor med prov på alla slag av litteratur. — Av far
kunde vi, när tiden medgav, under ferier eller extra besök
hemma, få hjälp i naturvetenskap, matematik, latin och grekiska;
också i svenska, som han skrev med lätthet och smak, kunde vi
få råd. Och till slut kom under en sommar hjälp med hebreiska.
Det låg stor trygghet i föräldrarnas hjälp, inte minst i mors, som
under skolåren tog mycket av hennes tid och kraft.
Jag såg aldrig mors tro och förtröstan svikta i sjukdom,
sorg och bekymmer, som det för det mesta fanns nog av. Tron
höll henne frisk. Det var nog också tron, som gjorde henne
frimodig mot människor. Hon visade sig aldrig blyg eller
bortkommen, inte heller inför landshövding, biskop eller kung. Det
föll sig naturligt att tala med dem, liksom med enkelt lantfolk.
Inför Gud voro de alla lika. Det var nog också tron, som gjorde
henne så oppositionell mot maktmissbruk och fjäsk — hon var
annars starkt konservativ. Tron bjöd henne hjälpa, var hon
kunde — och litet därutöver ibland — med råd, behandling av sår
och sjukdom, mat, kläder, trädgårdsplantor o. a. Alla skulle
behandlas hövligt och utan fjäsk. Detta var tro, ej någon social
radikalism. Hennes tro var aktiv och hennes tanke klar, utan
mystik — även om hon ofta var »synsk». Tron var lutherskt
färgad — förtröstan framför allt; genom den blevo nog sönerna
’176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
