Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Så förflöt mors liv...» Av Gunnar Sträng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
platser i Sörmland träffade mor en barndomsvän, en fiskarpojke
från Gålö, d. v. s. min far, med giftermål och bosättning som
följd. Far hade då tagit anställning som kommunalarbetare vid
Stockholms stads avdelning vid Löfsta i Järfälla socken norr om
Stockholm, där vi barn, två pojkar och en flicka, kom till
världen.
Även om fars anställning var av industribetonad karaktär, så
släpptes inte kontakten med jorden. Far fiskade och odlade sina
potatis- och grönsaksland. Mor svarade för grisar och höns och
brukade med sorg i hjärtat konstatera att uthuset var för litet för
att få plats med en ko. Med rötterna i landsbygdens
naturahushållning trivdes mor med hemslöjdsarbete. Hon köpte ull, som
hon själv kardade och spann för att under vinterkvällarna sticka
till strumpor åt familjen. Vävstolen hörde också till inventarierna
på samma sätt som fars »bindtyva» för nät- och ryssjebindning.
Mor var i vissa avseenden en ovanligt karsk kvinna. Som liten
pojk bevittnade jag en gång hur hon steg fel på en stege och
ramlade baklänges med ett svårt armbrott som följd. Hon klädde om
sig i söndagskläderna, gick en halv timmes väg till stationen, och
därefter följde en timmes tågresa till doktorn. Hon fick armen
hoplappad och spjälad och kom sedan hem och lagade
kvällsvarden i vanlig ordning. Hon blev även, dels genom speciellt
intresse, dels genom tilltagsenhet och oräddhet, något av traktens
hemdoktor. Vid de smärre olycksfall, som drabbade både barn
och vuxna i den 8-familjers arbetarbarack, som var vårt
barndomshem, var det i regel mor som svarade för
förstahands-hjälpen.
Hennes sätt att ta oss barn har jag på äldre dar djupt
beundrat. Vi tillhörde långt ifrån det lättfostrade slaget av ungar, men
jag har intet minne av att vi någon gång agades. Att mor alltid
skulle åtlydas var en så självklar sak, så det behövde inte
understrykas med handgripligheter.
Å andra sidan var hon som väl de flesta mödrar sådan, att
barnen stod i centrum för tillvarons intresse. Det var hon som
följde oss genom skolårens mödosamma läxläsning, vakade vid
våra sjukbäddar och svarade för att strumporna var stoppade
och byxbaken hade ordentliga lappar. Då vi uppträdde i gåbort-
’206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
