Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Så förflöt mors liv...» Av Gunnar Sträng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kostymen fanns det sannerligen intet att anmärka på vår yttre
habitus. En av mors grundregler innebar att en omgång snygga
kläder, som endast togs fram vid högtidliga tillfällen, skulle
finnas till oss var och en.
Som mor fick hon känna de hårdaste slag en moder kan
drabbas av. Min bror dog som mycket liten i sviter efter en
förkylning, som han ådrog sig i den urusla kåk, där vi växte upp. Men
än värre sorg väntade. Syster, som utan tvekan var läshuvudet
ibland oss, skulle enligt mors uppfattning ha en bättre start i
livet. Det lades undan styver efter styver, som i sin tur
möjliggjorde privatlektioner, och vid nyss fyllda 19 år var också systers
inträdesprövning vid seminariet för folkskollärarinnor klarad. Men
en svår sjukdom satte obevekligt punkt för
framtidsförhoppningarna, och ett år senare var det åter mors tur att vaka vid en
dödsbädd. Det var en av de ytterst sällsynta gånger då sorgen
fick fritt utlopp.
Mor skyltade i övrigt aldrig med sina känslor. Hon var van
från barndomen att hålla sådant för sig själv. Att
överhuvudtaget demonstrera glädje, sorg eller ömhet inför offentligheten var
otänkbart. Även inför de allra närmaste skedde det ytterst
sparsamt. Slikt sätt tillhörde inte enkelt arbetsfolk. Att
moderskänslan och ömheten fanns där i rikt mått behövde vi emellertid
aldrig tvivla på, den var bara så mycket mer ärlig och gedigen, då
den inte profanerades i vardagslag. Då jag 16-årig lämnade
hemmet för att försörja mig själv, minns jag hur förklädessnibben
gick till ögonvrån i smyg, men så var det ju också den yngste och
siste som flög ur boet.
Mors litterära och politiska intresse var påfallande. Hennes
högläsning ur böcker och dagstidningar för de äldre
grannfruarna, vars bristfälliga skolgång lade hinder i vägen för dem att
själva följa tidens andliga puls, står för mig i klart minne. Hennes
ambition för att inte säga envishet i arbetet gick också igen i
hennes ställningstagande till de dagsaktuella problemen. En
diskussion med mor tarvade både energi och gediget underlag för att
man överhuvudtaget skulle ge sig i kast härmed.
Och så förflöt mors liv, präglat av arbete, energi och aktivitet.
En sensommardag 1940 drabbades hon av hjärnblödning efter att
’207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
