Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maria i Simlångsdalen. Av Fredrik Ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rotundan i lönnkronan. Ungdomen lärde han icke blott katekesen
utan även vissa latinska ord och grunderna i Lings gymnastik.
Ordet gymnastik brukade han icke. Han talade om kroppens
vård åt anden.
Min mors far var också hennes lärare. Han undervisade henne
i allt från ABC-boken till de latinska och grekiska räknetalen.
Särskilt fick hon lära sig martyrernas och helgonens historia samt
Schartaus utläggning av Luther. Han lärde henne ingen
skönskrift men att läsa »med betoning», d. v. s. hon skulle förstå vad
hon läste. Han lärde henne också lekar, men dans var förbjuden
i prästgården. Han lärde henne skriva vers, men den konsten höll
hon hemlig utom vid julrimmen.
Hennes far fick efter några år pastoratet i Breared, söder om
Gällared. Här blev han med tiden prost. Hit kom min mor som
barn, och här växte hon upp i den sköna dal som kallas
Sim-långsdalen. Dess natur var kargare men storslagnare i hennes
ungdom än den nu är. Hon lärde sig varmt älska naturen och
bevarade genom sitt liv kärleken till »lundar och sjöar, blommor
och älvor», som hon en gång uttryckte det. Med älvor förstod
hon dimmornas lek.
Modern var Anna Laurentia Mjöberg, tillhörande en vida
känd ämbetsmannasläkt, särskilt en släkt av präster och lärde,
men även officerare. Hon förestod prästhuset och hade stort
bestyr därmed. Hon älskade poesi, isynnerhet Atterbom och
Stagnelius, samt var en alldeles förträfflig silhuettklipperska. Min mor
hade ärvt ett litet anlag, som tog sig uttryck däri, att hon klippte
små fåglar, som hon på kväll före frost klistrade på rutan.
Frosten ristade skogar, sädesfält och träd under natten, och på
morgonen flög fåglar bland träden. I alla kyrkliga ting tyckte och
ville min mormor som sin make. Men i världsliga ting hade hon
sin egen mening. Hon höll på sina skalder, sina »konster», sina
lekar och tycken. Hon var »mild men drömmande», sade min
mor. Hennes hjärta var generöst. Hon gav de fattiga vad hon
ägde, och hennes mans bästa prästkostym fick en tiggare på
köpet. Hushållerskan sade, att »man måste låsa skafferiet för
prostinnan, eljest ger hon bort vad huset har». Hon levde under en
av de svåraste fattigdomstider vårt land haft, nödåren 1868—69.
’211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
