Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maria i Simlångsdalen. Av Fredrik Ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min mor tog som barn starkt intryck av sina föräldrars
religiositet, deras pliktmoral och personligheter. Utan att skildra
dem kan man icke skildra min mor.
Till god vän hade min mor »Stora Severina» och till
lekkamrat »Lilla Severina», en flicka som prosten Ström efter ett
sockenbud hade med sig hem från en fattig gård, där föräldrarna
icke längre kunde försörja barnskaran. Min mor sörjde djupt
sin väninna, när hon efter några år dog i nervfeber. En annan
lekkamrat var Ida, »Stora Severinas» dotter. Idas far hade
emigrerat till Jylland under hungeråren. Ida, som också med
sin mor bodde i prästgården, var en konstnärligt mycket
begåvad flicka, gladlynt och uppfinningsrik. Med henne blev min
mor god vän. Efter konfirmationen gick min mor igenom en
flickpension tillsammans med prosten Grundbergs döttrar (i
Getinge).
1879 stod min mors bröllop. Hennes utkorade var hennes
»första kärlek». Hon hade varit ganska omsvärmad. August
Bondeson diktade en visa till henne. Lars Stendahl har berättat
för mig att han, vars far var prost i grannsocknen Eldsberga,
aldrig kunde glömma »lilla Maria, som hade så stora vackra ögon».
Teologie studeranden Arvin, som fattig hade fått ett hem i
prästgården, kastade även ett öga på Maria Ström. Men hon
stannade för gästgivar Andersons son Otto, som hon var
barndomsvän med och höll innerligt av. Hennes far skulle väl helst
sett, att hon valt en studerad karl, helst en präst, och icke en
lantbrukare, men Maria var så bestämd och beslutsam i att
hävda sitt tycke och sin rätt att själv emot tidens sed välja sin
livskamrat, att allt motstånd var förgäves.
Min far och mor fick av släkten i bröllopsgåva gården
Matsgård x/4 mantal i Breared med full uppsättning kreatur och
bohag. Dessutom arrenderade far prästgårdens jord och
besättningar (V2 mantal). Det var emellertid mager jord och dåliga
jordbruksår. All jordbrukarungdom emigrerade till Amerika.
Min far blev trots sin ungdom under några år en ledande man
i socknen, tillhörde frihandlarna och var verksam för de gamla
bondehövdingarna Karl Ifvarsson och Ivar Lyttkens. Han
ivrade för nya jordbruksmetoder, friare skolbildning, för liberala
’212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
