Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maria i Simlångsdalen. Av Fredrik Ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
turaffär, och hela familjen flyttade från landet till staden. Min
mor var redan då ganska klen, och efter ett par års vistelse i
staden låg hon ofta sjuk. Men även som sjuk var hon
förtjusande genom att alltid stimulera oss. Vi var ganska ostyriga
som ungdomar och företog rätt vilda företag. Vi skapade en
cirkus, som gav föreställningar i hemmet, en idrottsklubb, en
simklubb, en jumpningsklubb, ett rövarlag och en indianstam,
som leddes hemifrån. Märkligt att mor inte mer än en gång
svimmade. Men hon förebrådde oss aldrig. Hon sade blott:
»Jag hoppas ni är försiktiga.» Det tänkte vi mera sällan på;
ibland satte vi hela staden på stöttor. En gång hade en av
stadens tre poliser fram på kvällen slumrat in på en trappa vid
torget, trött av dagens mödor. Jämte några kamrater smög vi oss
in på den snarkande lagväktaren och erövrade försiktigt hans
sabel, kask och stövlar. Det var ett förnämligt krigsbyte! Men
på morgonen fick vi tidigt vandra till polisfarbrorn med det.
»Tänk er», sade min mor, »han kan ju dö av vrede och skam
och kanske komma inför Gud i sådan kostym. Han är ju polis
och är till för att beskydda oss alla!» Mor ville att vi skulle be
om ursäkt. Men vi lade krigsbytet på hans trappa och smög
oss hem, misstänkande att vi kunde komma att bli mindre väl
behandlade, om vi tillstod vårt upptåg. Mor gav oss aldrig
bannor. Hon bara såg på oss med ett milt leende.
Med åren blev hon klenare till hälsan och vistades mera
sällan uppe.
Mor hade bibel, postilla, bönbok och psalmbok i en pyramid
på sitt nattduksbord och läste varje kväll. Hon var konservativ
i traditioner, men radikal i vissa stycken: kvinnan skulle ha
större rätt, skolan skulle reformeras, de fattiga skulle befrias
från fattigdomen. När vi började läsa Viktor Larssons
Hallandsposten — en brandfackla och stormklocka i staden — blev mor
förfärad. Men vi diskuterade alla tidens problem med henne,
och till slut hade vi vunnit henne över på vår och V. L:s sida.
Hon kunde till slut inte undvara Hallandsposten. Det var ett
argument, som alltid bet: Vad är rättvist, rättrådigt, rättfärdigt?
Allt det hon fann så vara anslöt hon sig till. Men det var ju en
del hon ogillade: de friare förhållandena mellan könen, kritiken
’216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
