Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Hon talade aldrig illa om någon.» Av Gustaf Svedman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"HON TALADE ALDRIG ILLA OM
NÅGON"
av
Gustaf Svedman
»Jag hör i natten ljuva modersböner,
och varom bedja de för sina söner,
om rätt jag fattade och rätt förstod?
De bedja ej: giv gossen självisk lycka,
giv honom makt att kuva och förtrycka!
Nej, sucken är: gör honom stark och god!»
Viktor Rydberg.
Skalden har tvivelsutan varit i samklang med sin tids
stämningar, när han skrev denna vackra strof. Men det är nu mer
än femtio år sedan Viktor Rydberg dog, och många värden ha
omvärderats sedan dess. Är det så alldeles säkert, att dagens
mödrar i främsta rummet önska styrka och godhet hos sina
söner? Knappast så som skalden menar. I de flesta fall
summeras väl önskemålen till »en bra karl» eller snarare till att han
måtte »få det bra» i livet. I vår mer än på Viktor Rydbergs tid
materialiserade värld är det nog inte så viktigt med godhet som
med en del andra egenskaper.
Min mor var född Matilda Magnusson 1855 på Torsö, en ö
i Vänern, belägen 3 à 4 sjömil norr om den strand vid Tidans
utlopp, där Mariestad ligger. I förbigående kan nämnas att hon
»gick och läste», som det på den tiden hette, för Rudolf
Kjel-léns fader, som då var kyrkoherde på Torsö. Min morfar var
’219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
