Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Hon talade aldrig illa om någon.» Av Gustaf Svedman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smed. Jag minns gubben från hans sista år — han blev några och
åttio år gammal —, hans herkuliska gestalt och hans milda blå
ögon, och för mitt minne står han som en man av både styrka
och godhet.
Min far, som var värmlänning och född i Nols socken, där
min farfar hade ett litet jordbruk, torde ha varit föga mer än
tjugofem år gammal, då han började bedriva bagerirörelse i
Mariestad. Där gifte han sig 1877, och min mor var då alltså 22 år
gammal. Min far hette Anders Svensson, men på grund av
adresskonflikter med en namne i staden förlängde han under senare
år av sin levnad och verksamhet sitt namn med Svedman.
Tyvärr blev min far icke gammal. Han dog vid ännu icke uppnådda
fyrtio år, efter ett 8-årigt äktenskap, efterlämnande änka och tre
barn i åldern sju, fem och ett år. Jag var sjuåringen och har
därför ett relativt väl bevarat minne av min far.
Min mor stod nu alltså ensam med de tre små barnen och en
efter småstadsförhållanden ingalunda alltför obetydlig
affärsrörelse. Hon visade sig vara uppgiften vuxen tack vare en ganska
ovanlig utrustning både till kropp och själ. Dessa hennes
tillgångar utgjordes i första hand av en god hälsa, ett aldrig
svikande gott humör, en sällsynt verksamhetslust och en optimism
som stod sig i alla väder. Lägger man härtill ett varmt hjärta
och hennes fasta tro på att Gud höll sin skyddande hand över
alla hederliga och rättsinniga människor, fanns det hos henne
underlag och utgångspunkt för en »livsstil», som säkerligen var
vanligare för 60 à 70 år sedan än i våra dagar.
Tre år efter min fars död gifte min mor om sig med en
byggmästare, Eliasson. Han var änkling och hade barn, och jag tror
att hans nya maka i stort sett ganska väl fyllde även en
styvmors ingalunda lätta uppgift. Under sina båda äktenskap födde
min mor åtta barn, av vilka sex nådde mogen ålder och fem leva.
En decemberdag 1895 gav mig ett minne för livet. Jag gick då
i gymnasiet i Skara, närmare bestämt i nedre sjunde, d. v. s.
den klass som nu kallas ring 3. På vägen till skolan, vid 7-tiden
på morgonen, såg jag norrut ett rött, flammande sken över ett
’220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
